September har verkligen varit fin! Vill liksom stanna tiden lite nu. 
Den stora eken vid torpet har börjat tappa sina löv och de flesta träden har börjat skifta färg. Den här tiden känns alltid så vemodig. Tiden mellan det färgstarka och det nakna.
Något vi märkt är att torpet verkligen har ett lugn över sig. Det är nog därför vi längtar dit hela tiden.
Och så smakar kaffet alltid bäst där. Gärna ur någon av alla våra omaka keramikkoppar som vi har samlat på oss. Önskar er en fin onsdag!
