I juli var det.
Sommaren känns verkligen avlägsen idag när himlen är gråaste grå. Jag vill hålla kvar det finaste. Närmast. Sen när det blir mörkare. Byxor: For good luck
Sommaren känns verkligen avlägsen idag när himlen är gråaste grå. Jag vill hålla kvar det finaste. Närmast. Sen när det blir mörkare. Byxor: For good luck
Jag tog med mig barnen och flyttade in till min bror och hans barn några dygn. 2, 3, 4 och 5 år är våra barn och visst blev det lite rörigt i tvåan mellan varven. Men mest fint, sena kvällar på balkongen och vi kan nog prata om allt, Adrian och jag. Och han tar fram girarren lite när som helst och sjunger låtar från när vi var små eller nåt som barnen känner igen. Jag blir ofta så sjukt nostalgisk när vi umgås. Och nu Jag…
Kaffe och ägg var det enda jag kunde skrapa ihop i förmiddags när jag var hemma en kort sväng. Förutom att tvätta lakan och betala räkningar, fick blommorna vatten och lite kärlek men något blogginlägg hann jag inte med... I brevlådan fann jag ett efterlängtat paket. For good luck. 48 timmar i Stockholm med Nina gav mig ny energi. Vad vi gjorde där ska jag berätta när riktiga jobbveckan drar igång men ovanför hänger regntunga rosor i Zetas…
44. Inte en dag äldre men skäggigare än någonsin. Samtal. Så lättillgängligt, så gratis och så väldigt härligt. Bada, bada och bada. Uni har rea på finaste baddräkterna från Pop Up Shop. Svanar och hästar och utan tungmetaller och giftigheter. Det här var ingen födelsedagspresent. Men tusen tack säger jag. I typ fem år har jag tänkt ta en planta rosa vallmo från min syster Petra och Anders sommarställe. Så äntligen kom den hit av sig…
Han fångade mig på klipporna på väg till stranden. I min favoritälsklingsklänning för denna sommar. Och på vägen genom björkskogen på väg till glasskiosken i hamnen (och dom två sista bilderna började leva sitt eget liv, storleksmässigt..) Att vara här är precis det enda jag vill just nu. Hår som är fullt av salt och barnen som är soliga och varma och havet som ligger bara några minuter bort och dagar som bara går sjukt långsamt fast ändå för…
Grattis till semestern säger jag med en Håkanposter från Rum för papper. Hoppas han gillar! Det är lite så jag vill att semestern ska kännas nu och vi ska mest vara vid havet, känna saltstänk, morgonsol i ansiktet, äta massa bär, läsa böcker, hinna prata och skratta, leka med barnen och lyssna på Håkan och dansa på Brännöbrygga på torsdagar. Om tio minuter börjar barnens sommarlov och vi skålar med finaste flädersaften och trycker i oss körsbär på balkongen innan vi packar…
Vi skulle ju dricka te du och jag, ur dom nya kopparna men du blev sjuk och jag ensam kvar med alla känslor tårarna har trillat över Ikeas lunchtallrik och i barnens hår säkert är det PMS också Jag försöker hålla fast vid vardagens vackra genom fredagens bilder Solvarma kinder. Skratt. Smultrondoftande små munnar. Midsommarkransar i skymningen. Med mina favoriter.
Jag tänker ofta på bloggens vara. Eller snarare, inte vara. Jätteofta tänker jag så. Vad finns kvar att säga liksom. Vilka bilder har jag inte redan tagit, vilka ord har jag inte redan vridit och vänt på. Jag vet ju såklart att världen är evinnerlig, bilder och ord likaså. Men ibland känns det inte så. Inte i min lilla värld åtminstone. Min värld är ju oftast bara här. Och inte för att den inte skulle vara fin nog för mig.…
Jag sprang iväg på lunchen och köpte falafel, men var tvungen att slinka in på två loppisar på vägen. Bra gjort, tänker jag nu, en ljusstake och ett fat rikare. Och det lönar sig att gräva djupt i lådorna, där hittar jag alltid något fint. Tre stycken till lillan hänger nu på tork. Den vänstra hade jag gärna själv burit... Som linne, klänning, kjol eller vad som helst nästan. Och jag har börjat med väggen. Långsamt. Har så många fina print men kan inte…
På den här lilla platsen halvt i skugga satt jag igår med en av dom finaste personer jag vet. Hon har en förmåga att lyssna färdigt, även när livet inte är lätt, och det är något jag värdesätter högt hos människor. Hon känner mig inifrån, bortom all yta, och jag älskar att våra samtal som kan rymma precis allt. @annacate <3 På vägen därifrån plockade jag med mig en pion från deras trädgård och visst får det gärna blomma…