Just hemkommen igen efter fyra härliga veckor till havs. Vi tog båten upp till ett blåsigt Klädesholmen, vidare till pittoreska Gullholmen och firade midsommar och till sist nådde vi vår slutdestination, Nord-Koster. I förordet av min bok ” Inred med färg” så skriver jag:
Jag minns min barndoms somrar på ön Nordkoster. Nordkoster är en liten och karg ö, en västkustidyll där min pappa växte upp. Det var en brokig men ganska spännande skara till familj som steg av båten på Västra bryggan första veckan i juni varje år. En bohemisk mamma med virkad hätta på huvudet och en bartenderpappa med en cigg i ena mungipan. Vi var tre barn, två vackert bruna från Pakistan och så jag, en fräknig lintott. Entouraget bestod även av fyra katter, tre placerade i kattkorg medan katten Jesper, med en stump till svans, satt placerad likt en sjörövarpapegoja på min pappas axel. En svartvit tv, en radio och packning i stora koffertar hade vi också med oss. Så pass mycket packning att vi fick köra flera vändor med flakmoppen.Jag minns särskilt den där allra första dagen på Koster, då vi alltid sparkade av oss skorna och sprang barfota till Miltons äng. Där på ängen plockade vi vilda ängsblommor: blodnäva, smörblommor, röllika och strandtrift. Vackra och vilda sommarblommor i färgstarka kulörer som skulle pryda matbordet i köket. Våra skor packades ner i resväskan och vi såg inte röken av dem förrän tio veckor senare när vi tog båten hem till Göteborg igen.
Min bror och jag, på Koster. Josefs lilla skugga kallades jag. Han visade mig världen och lärde mig livsavgörande saker som ex klippa tånaglarna själv, tvätta håret över badkarskanten, plocka blommor utan att dra upp rötterna, hur man flyger drake, hur man tvättar kläder med mycket sköljmedel och hur man gör den godaste potatisgratängen. Josef är idag en ängel vid min mammas sida men om jag blundar riktigt hårt och lyssnar så kan jag höra hur han säger mästrande till mig medans jag lagar mat:
– Mer grädde, mycket mer grädde och sen en klick smör, ingen god sås utan smör.
LITE OM NORD-KOSTER
Nord är den lite vildare sidan av Kosteröarna. Stora skummande vågor, vidsträckta fält med klappersten, isräfflor i berget, böljande ljunghedar och vackra badplatser. Nordkoster är Sveriges västligaste utpost och ett mecka för naturintresserade. Släta klippor, salt vatten, krabbfiske, kajakpaddling och skaldjursmiddagar, vad mer kan man önska!
Naturälskare har alltid strömmat till Nordkoster, och möjligtvis har ön som naturturistmetropol fått ytterligare en skjuts av att Kosterhavet är en marin nationalpark. Nationalparken invigdes under pompa och ståt av kungen för ett par år sedan och är den första i Sverige som skyddar natur under havsytan.
Landskapet är så otroligt vackert här, med karga klippor, vindpinade gröna träd och härliga sandstränder. Jag känner en sådan kärlek till Nord-Koster, dels för allt det vackra och för fina vänner där men också pga alla minnen jag har därifrån. Det finns ingen plats på jorden där jag känner mig så nära min mamma så som på Koster, därför är det också extra tufft att lämna ön varje sommar.
Nu är vi hemma igen och det är skönt det också, hemma hos våra älskade katter Tusse och Simba och till en grönskande trädgård. Nu ska rabatterna rensas, kläderna ska tvättas och katterna ska få enormt mycket kärlek och gos. Semestern är inte över och inte sommaren den heller, även om det känns som man nästan blåser bort.
