Chock är rätta ordet för under tiden vi myste på Öland så bestämde sig vår katt Bea att få ungar. Vi tar det från början. Vi hade på det senaste tyckt att hon sett lite rund ut men inte lagt så mycket mer tanke på det än så. När vi kom hem från Öland var hon puts väck och efter flera dagars letande fasade vi att det värsta hade hänt. Men så, vips från ingenstans, kom hon rusandes från skogen, hem för att snabbt äta och sen tillbaka igen. Nu hälften så rund om magen. Då förstod vi!
Efter det följde en veckas letande och undrande om var tusan hon lagt sina ungar. Vi lurade henne, smög på henne och försökte följa efter och tillslut av en slump kunde vi pusta ut. Vi var ute hela familjen i skogen och hade börjat rota i en hög med grenar och ris när vi plötsligt hörde ett katt-skrik.
Vi sprang dit och där var Bea, kämpandes med sitt liv och jagade bort en annan nyfiken katt. Under en gammal plåt låg dessa fyra små liv, ca två veckor gamla och med halvt öppna ögon, som hon alldeles ensam fött och tagit hand om. Vi förväntade oss undernärda, kalla och blöta ungar efter allt regn, men det var helt tvärtom. Välmående, varma och alldeles torra och trygga små bebisar. Naturen är fantastisk!
Nu har de fått ett eget rum i vårt hus där de kan växa och må bra i lugn och ro, och Bea slipper vakta dem med sitt liv. Solskenshistoria!
Detta inlägg har en kommentar
what a lovly story! love it! 🙂