Lupiner alltså. Så älskade men ändå så hatade. Ett oönskat ogräs som tar över stora ytor om de får chansen, men så förtrollande vackra. Jag hade gärna sett att vår gräsmatta täcktes av dem till viss del. Vad tycker ni om dem?
Detta inlägg är tidsinställt för nu sitter vi äntligen på planet till älskade Grekland. Tänk att den där bröllopsresan äntligen blir av, och att jag får uppleva detta med de två personer jag älskar mest på jorden. Livet är bra rikt ibland alltså!
Vi hörs från Santorini! Följ mig gärna på instagram för mer kontinuerlig uppdatering. Heter @ingridwenell där.
