Sommartider och nedräkning

Ja hörrni, vilken tid det gått sedan sist jag bloggade. En hel månad för att vara exakt. Livet kommer emellan helt enkelt. Veckorna och månaderna bara flyger iväg och vips är vi här, snart slutet av juni och högsommaren på ingång. Den här sommaren är ju något alldeles speciellt, på flera olika vis. Den 16/7 har vi tid för kejsarsnitt. Då får vi vårt efterlängtade andra lilla barn, och Olivia blir storasyster. Man ser dagens datum och det datumet i samma ruta på telefonens kalender – hur galet? Tänk att vi snart är i mål, efter en lång och tröttsam kamp.

En lång tids väntan är snart över, och vi blir fyra i familjen. Snart är detta kapitel slut och ett nytt börjar. Men vilken tuff resa det varit denna gång alltså. Både fysiskt och psykiskt. Så mycket ångest, stress, skuldkänslor, oro och panik. Har haft så sjukt höga krav på mig själv och pressat mig in i kaklet ett flertal gånger. Inte kunnat stoppa och lyssna på kroppen. Den stackars, ömma kroppen som gång på gång skrikit på hjälp av smärta och trötthet. Som den har fått slita, med ryggont, sömnbrist, sammandragningar och fogvärk.

Det psykiska ska vi knappt på in på, men det har sannerligen inte varit lätt att räcka till för Olivia som blivit allt mer intensiv och egen, det sista halvåret. Vi har gått lite åt olika håll kan man säga och visst har det blivit en hel del krockar ibland. Men vi har allihop hjälpts åt och kämpat, och snart är det över. Då börjar nästa del av livet för oss alla och jag tror det blir skönt. Längtar efter att vara mamma ordentligt igen, och inte bara gravid och tung. Nu räknar vi ner.

Speciella tider

För övrigt är ju denna sommar lite speciell på andra vis. Vi är mest hemma, går i skogen, plockar blommor och donar i trädgården. Är så tacksam för att vi har den ändå, och att vi hunnit göra så fint där nu i vår. Vi hade tänkt komma iväg någonstans bara vi tre en sista gång innan bebisen kommer, men det kan vi glömma då allt är stängt och väldigt begränsat. Man tvingas leva här och nu och bara vara. Jag tror ändå det är positivt på något vis, men visst känner man stressen lite inom sig.

Nu tar vi en sak i taget och laddar inför den stora dagen. Blir lite utflykter här i närheten och är galet tacksam för att vi bor så nära strand och vacker natur. Det svider förstås lite att det inte blir något Sörmland för oss i år av olika skäl, men det kommer fler somrar. Nu laddar vi för den största resa vi gjort som familj hittills, och då har vi ändå roadtrippat i USA och varit på Hawaii. Önska oss lycka till. Hörs snart igen!