Ja hörrni, nu är den snart över – sommaren alla var livrädda för. Corona-sommaren 2020. Då man inte skulle kunna göra något alls, resa, träffa folk eller gå på de där stora konserterna på Ullevi. Då man bara skulle behöva vara hemma, skippa stora bröllop och kalas och ”bara” umgås med de allra närmsta. Hålla avstånd och kramas på håll. Usch vilken trist och ödslig sommar det skulle bli och vad tråkigt vi skulle ha. Men blev det verkligen så hemskt? Jag tar med mig något helt annat.
Sommaren 2020 är den absolut tuffaste, mest omtumlande och rörigaste tiden i mitt liv. Men också den mest känslosamma, fina och kärleksfulla. Det har verkligen varit blod, svett och många, många tårar, bokstavligt talat men oj så mycket minnen jag tar med mig. Det här var sommaren jag blev tvåbarnsmamma, då jag fick en helt underbar liten son och växte mig dubbelt så stark som människa. Jag har kämpat, skrikit, gråtit, skrattat, älskat och hatat. Varit arg, ledsen, panikslagen och överlycklig. Ännu är det inte över, men pusslet börjar väldigt sakta men säkert falla på plats. Jag vill härmed utbringa tacksamhet för allt jag fått uppleva och vad jag bär med mig.
Tack för allt sommar 2020
Så, tack sommaren 2020 för att du gav mig Bill, tack för värmen, skogen, blommorna och de svala doppen jag fick innan kejsarsnittet. Tack för tiden tillsammans och för lugnet. Tack för kärleken, tårarna och känslorna. Tack för tiden vi fått till att fixa med hus och trädgård. Tack för att vi inte behövt resa, skynda, packa och stressa. Tack för vinden som torkat tvätten, för regnet som vattnat mina blommor och för solen som gett oss tomater och hallon. Tack för sand mellan tårna, våt asfalt, doften av nyklippt gräs och solkrämskladd. Tack för skrattande barn som leker i vattenspridaren, för hängmattan i skuggan, smältande glassar och grannar som sprider grilldoft. Men mest av allt, tack livet för allt du ger mig och överaskar med. Tack för alla minnen.
Om ni gillar mitt inlägg får ni gärna klicka på hjärtat. Det värmer <3
