Hösten som tvåbarnsmamma

Tvåbarnsmamma – känns fortfarande overkligt att säga det. Det har gått en tid sedan jag hunnit blogga och allt har bara rullat på. Hösten susade snabbt förbi, Bill har hunnit bli snart 4,5 månader, jag har tagit examen och snart är det jul. Var tusan tar tiden vägen egentligen? Tänkte att jag måste skärpa mig och skriva av mig lite. Bloggen har tyvärr blivit lidande och ekat tom, men jag vågar påstå att jag har mina skäl. Nu i slutet av november är första gången jag faktiskt blivit mammaledig på riktigt.

Sedan Bill föddes har jag pluggat och jobbat heltid, samtidigt som jag slitit som tvåbarnsmamma och med hushåll, renoveringar och annat. Jag har gjort min praktik här på Lovely Life som social media manager och äntligen tagit examen från min utbildning till Content Manager. Dessutom har jag jobbat på med mitt nystartade företag och mittemellan det har jag också varit mamma. Behöver jag ens säga att detta varit mitt tuffaste år hittills?

Jag har inte en sekund återhämtat mig efter varken graviditet eller förlossning, utan bara kört på. Har såklart enormt fint stöd av min make som ofta fått slita och kämpa för oss båda när jag stupat och bara gråtit. Många gånger har jag velat ge upp, gräva ner mig under täcken och aldrig mer kliva ur sängen. Men så kommer den, den lilla gnistan som gör att jag kämpar vidare. Ofta ramlar jag ner i mina svarta hål, men klättrar alltid upp igen sakta men säkert, och det är tack vare min lilla familj. Men i år har det varit extra tufft. Jag förstår inte ens själv hur jag orkat. Man är bra stark ändå!

Skuldkänslor och vakna nätter

Skuldkänslorna är nog värst. Och orkeslösheten. Men skulden över att lille Bill fått födas in i en stressad mammas liv, där hon varken har tid eller tålamod att vara mamma, utan måste prioritera annat hela tiden. Vilket såklart väldigt sällan funkat, vilket i sin tur fött ännu mer stress. Ångest och skuldkänslor över att inte orka med min fyraåring helt och hållet, utan hon har ju fått gå på förskolan då jag pluggat heltid. När hon kommit hem har jag varit totalt slut och orkat på sin höjd laga mat och titta lite på Bolibompa med henne. Har legat vaken många nätter och grubblat över det. Men försöker intala mig att det nog ändå är värst för mig. Bill är glad och utvecklas. Olivia älskar sin förskola och vill knappt gå hem. Hon har också en mormor som ställt upp massor detta år och har små weekends med henne då och då. Det är nog inte så farligt i längden, och jag gör mitt allra bästa och kämpar på. Tyvärr till priset av mitt mående, men bara barnen har det bra så är jag lycklig.

Finaste gula dräkten från mina kollegor Linda och Louise på Vintagefabriken.se!

Världens snällaste bebis

Bill är, precis som Olivia var, världens snällaste bebis. Han sover hela natten efter att ha ätit vid ca 23.oo. Är för det mesta glad och nyfiken, bara han får vara med. Han växer enormt fort och jag hänger såklart inte med för fem öre, och tanken på att jag ska få fira jul med mina TVÅ barn är overklig. Älskar dem så det gör ont och gör vad som helst för dem, och en sak får bli att själv försöka må bättre och satsa på återhämtning nu. Nu kommer jag satsa på att vara mamma och att bygga mitt företag, resten på vänta. Julen blir enkel och vi prioriterar att bara vara tillsammans, det är det viktigaste. När jag vilat lite ser jag fram emot alla de planer, äventyr och drömmar vi har tillsammans, och det blir spännande att bita i framöver.

Om ni är nyfikna på mitt företag och kanske behöver en fotograf, content creator, webbdesigner eller social media manager – se gärna min portfolio HÄR.

Tack för att ni läste, vi hörs snart igen! Lovar att bli lite bättre på att blogga, om ni gillar det? Glöm inte att följa mig på Instagram också för lite mer dagliga uppdateringar. Och om ni gillar det jag gör, klicka gärna på det lilla hjärtat, för jag behöver det mer än någonsin. Kram på er // Ingrid