gardiner_isabellepedersen_0030_2
Isabelle Pedersen

Isabelle Pedersen

Lite tankar första fredagen i februari

God förmiddag från ett tåg upp till Östersund. Jag har lämnat Doris och Basse hemma och ska sova borta i tre nätter. Det är som vanligt både skönt och jobbigt. Så märkligt det där. Det är ju lite som att va nykär hela tiden att ha barn, tycker jag (minus att man kan äta och inte har problem med magen konstant pga inte vågar gå på toa, haha). Men även om det mentalt är skönt att ha egentid och sova själv så har kroppen ett fysiskt längt efter den här lilla personen hela tiden. Detta kunde jag aldrig föreställa mig innan barn. Det är hur som obeskrivligt mysigt att åka tåg, dricka kaffe och susa förbi vintervita tallar och granar (slutar aldrig förundras över hur mycket skog vi har i Sverige ändå).

 

Vi har satt upp gardiner i vårt vardagsrum! Jag tycker det blev ombonat och fint, och rummet känns större. Blev vita linnegardiner nu pga cravar ljus, men blir som vanligt sugen på att få in mer färg. Är värdigt sugen på en matta med mer färg, och kanske en maffig lampfot med skärm att ha i fönstret. Är smått beroende av att kolla onlinaauktioner för tillfället. Har aldrig budat hem något, men ändå så roligt att kika runt på allt megafint. Är dock också väldigt sugen på att inte konsumera mer i år och spara alla mina pengar för att kunna ta ledigt med min familj i ett par år och typ flytta till södra Frankrike eller nåt. Har svårt att tro att jag kommer lyckas med det senare, men något mittemellan blir väl bra. Köpa genomtänkta saker och spara så mycket som möjligt för att nån gång kunna leva lite friare liv.

 

Jag börjar jobba nästa vecka och det känns superkul men eftersom jag varit ledig mycket på sistone med Doris så har jag separationsångest igen. Nästan lika mycket som när jag hade varit föräldraledig. Doris har ju gått på förskolan i januari eftersom jag behövt söka jobb och kuta på intervjuer och så, men vi har haft lugna morgnar tillsammans utan stress, och jag har hämtat tidigt och hon har haft lediga dagar då och då. Har så svårt att förstå hur vi ska få ihop tiden med två heltidsjobb och barn och allt en vill hinna med.  Tycker det känns väldigt jobbigt att Doris måste gå längre dagar på förskolan, och att hon ska vara så lite med sina föräldrar. 🙁 Men det är som det är när en måste jobba och jag hoppas vi hittar en bra balans och lyckas pussla så att det känns ok. Men som sagt, känns helt klart lockande att jobba på det där pengasparandet för att kunna leva ett friare liv.

 

Är jag den enda som tycker tulpaner är lite tradiga? Matisse och Picasso är dock alltid roliga. Hoppas ni får en fin helg!

19

Detta inlägg har 5 kommentarer

  1. Emma

    4 feb 2019 Svara

    Alltid så bra och hög igenkänning på dina texter! Fint hemma har du också!

    1. Isabelle Pedersen

      6 feb 2019 Svara

      Tack så mycket! <3

  2. Inger

    4 feb 2019 Svara

    Älskar tulpaner! Först står de i givakt som soldater, sen slår de ut (i bästa fall – alla gör ju tyvärr inte det), sen gör de djupa bugningar över kanten och öppnar sig ännu mer för att till slut sakta skrumpna bort både i färg och form. Tycker de är fantastiska blommor och älskar den här tiden!

    1. Isabelle Pedersen

      6 feb 2019 Svara

      Inger! Det var en väldigt fin beskrivning, tycker om tulpaner lite mer nu. 🙂 Jag tycker såklart om tulpaner, bara att jag har andra blommor som favoriter. Men ibland är tulpaner det vackraste som finns, och de ger en försmak av vår, vilket är väldigt härligt. Blir dock lite avis på dig som älskar den här tiden. Jag tycker det är lite för mörkt och kallt och räknar dagar tills träden blommar och man kan sitta på uteserveringar! Då borde vi ses tycker jag! Vill höra hur det är med dig och prata om livet! Kram!

  3. Inger Elgh Gyllenswärd

    7 feb 2019 Svara

    Menar förstås att jag älskar tulpantiden – inte årstiden – skulle gärna emigrera så här års!
    Fikar jättegärna framöver – hör av dig!
    Kram

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Isabelle Pedersen

Isabelle Pedersen

Isabelle Pedersen heter jag och bor i Stockholm med min man Sebastian och vår lilla dotter Doris som föddes i juli 2017. Jobbar med content till vardags och på den här platsen delar jag med mig av alla tusentals bilder jag tar och några av de tankar jag tänker. Har du några frågor går det såklart alldeles utmärkt att höra av dig till mig på: pedersen.isabelle@gmail.com
Stäng meny