Det är ju lätt att komma av sig när solen gassar som bäst. Inte orkar man börja sommarpiffa då. Så vår trädgård är kvar lite där den slutade i någon regnig storm för ett par månader sen.
Det var då lampskärmen kom upp i trädkojan. För där var det liksom lä och torrt och mysigt. Ganska i alla fall. Den där lampskärmen som har blivit som en följetong.
Och vimplarna har hängt lite här och var. i ur och skur. Blekta och fula men ändå hittar de nya platser.
Och lekstugan är nästan helt tömd. Inte en endaste en av alla loppisprylarna finns där. De gamla kamerorna, de blekta paraplyerna, käppen och allt de andra. Har faktiskt ingen aning om i vilken del av trädgården de har hamnat. Men lite tjusigt har undgått själva flytten.
Som lite påskpynt i fönstret.
Och fåglarna i taket. Ni vet väl förresten att bästa leken är vanligt vatten och några billighetspenslar. Man kan måla hus och alla träden i de bästa färger man kan tänka sig.
Och någon gång i mörka vintern har stugan minsann varit klubbhus. Nog för det varken finns möbler eller saker kvar men golvet är täckt med teckningar. Som enligt sanna källor varit tapet. Teckningarna är många och viktiga. Så man vet hur man kan känna sig här i livet.
Och under glad fanns den förlorade telefonen. Det var ju bra. Väldigt bra till och med.
Och kär-teckningen är allra finast.
