Idag har varit en sån där migränkänningsdag. Panodil. Panodil. Och långsamma steg. Men nu är det bättre och imorgon ska jag göra något som jag längtat efter i nästan två år. Egentligen ingen stor sak. Fast ändå är det det för mig.
Jag ska åka till havet. Klättra ut på klipporna. Ha med mig kaffe, franskt bröd och tidningar. Ligga i timmar och lyssna på havet. Alldeles alldeles för mig själv.
Tänk att det kan kännas så lyxigt. Och tänk att jag inte fick till en enda sån dag förra sommaren. Det får vara slut på det nu.
Bilderna har inte precis med texten att göra. Fick bara så mycket fina blommor med mig efter bröllopet i fredags.
