Jag vaknar så nära intill honom i rosiga lakan. Luktar på hans hår och kinder. Ett sting av dåligt samvete kommer över mig: snart ska någon annan ligga här. Och du, min älskade lilla vän, ska lära dig att sova hela natten i din egen säng.
Vill att morgonen ska vara lugn. Ofta äter vi gröt på balkongen och försöker hinna leka en stund i hans rum. Vi kokar kaffe och småpratar i hans lilla kök. Sen promenerar vi till dagis. Det är gå själv som gäller. Du är så stor nu och jag är så stolt över Dig.
Allt du ser och upptäcker på vägen.
Sen. Hemma. Går jag in i mitt. Varenda liten cell av min kropp njuter av tiden N u. Det är så lyxigt att få vänta sitt andra barn så här. Att få båda.
Min tid och hans.