Det här har varit min favoritpromenad dom senaste veckorna. Över klipporna med utsikt över havet ihop med barnen.
Lillasyster är självständig som tusan och går sin egen väg hela tiden.
Vi hade bara ett gigantiskt stort bort på altanen, omysigt tyckte jag, och ett pyttelitet där man knappt fick plats. Så vi har suttit rätt mycket på golvet.
Jag har ätit mycket onyttigt, så där som man lätt gör på semestern, men också sprungit längs strandpromenaden på mornarna. Storebror blev lycklig över en kopp med hallon och blommor jag rafsade med från diket.
Och kom på att pick nick till frukost vore det bästa. Och det var det.
Min familj. Hukande barn kan vara det gulligaste jag vet. Tänk att en liten pöl kan vara roligare än havet självt i en viss stund.
Sådana här stunder gäller det att stanna i. Och samla på.
Min semesterläsning känns relevant just nu. Har dessutom jobbat med en karaktär ur boken så den känns lite extra i mig. Ett tips!
Sen kan man kan ju inte låta bli att tänka på hur lyckligt lottad man är att ha dom här två.
Ikväll landade vi hemma igen och imorgon packar vi om och drar vidare ett par veckor, utan dator denna gång, men följ mig gärna på instagram där jag heter @nannakerstin
