Jag går över knarrande plankor med min tekopp och försöker ta in det nya i min kropp. Ingenting är färdigt ännu och jag funderar över färg till sovrummet fast det egentligen är helt oviktigt.
Mest funderar jag över större saker. Som att vi måste se till att få en uppsättning allergimedicin till. Och hur gör man med julen nu? Och annat viktigt. Det snurrar i mitt huvud just nu och om du har stött på mig i något sammanhang det här året så var det nog inte riktigt jag… Om kvällarna försöker jag samla alla mina tankar och reda ut mig själv i den vackra boken om kom med posten.
Det var en lång, vacker och väldigt sorglig sommar för mig. Efter hav och lövskogar och soliga klippor tog det slut sen och min allra största sorg är att inte få ha dem hos mig jämt. Du förstår säkert. Och säkert kommer vi in i det så småningom. Men fy tusan vad mycket längtan som bor i min kropp just nu. Vill bara frysa dom här ögonblicken med barnen i famnen. Ha dem hos mig alltid.
