Mitt morgonmöte blev inställt och medan jag gjorde kaffe och kokade ägg tänkte jag på barnen i vinkfönstret. Deras blickar efter mig och alla små hjärtan dom blåste genom luften.
Det blev extra mycket valnötsbröd till mig denna morgon också och visst är det fantastiskt hur en blomma kan fortsätta vara så vacker rakt igenom. Från alldeles sprakande orangeaprikosrosa till ljust pudrig och på väg att falla sönder. Fint. Kommer på mig själv med att vilja ha med mig denna blomma i allt jag gör.
möttes jag dels av en massa stök… Tänk att det ska vara så svårt att hinna med. Jag köpte en magisk lampa från Mokkasin och jag fick den vackraste gåva som nästan fick mig att gråta. Talk to the woods…. En fin plats ska den få sen.
Och plötsligt drog himlen ihop sig och det blev alldeles svart i rummet, regnet piskade mot rutan och jag lovar dig att suget var riktigt stort att ta kaffekoppen och krypa upp i fönstret denna förmiddag istället. Blicka ut över vattnet, regnet och båtarna. Låta allt sjunka in bara.