Jag tänkte på alla era fina kommentarer från igår, och mitt behov att fota frukostar, när jag ryckte med mig några kvistar på vägen hem från förskolan. Och då gick det upp för mig att det så klart är lugnet jag är ute efter. När jag får arrangera blommor och porslin och fånga det med kameran blir det en kreativ och långsam start. Men visst springer jag lika ofta till spårvagnen med en macka i handen, mitt i farten och på väg till något möte, men dom dagarna blir aldrig dom bästa.
Dom små gula, plockade av barnen, måste vara dom allra finaste på sitt eget vis.
Så dom här stunderna är viktiga för mig. För att jag ska få ihop livet med barn och företag, webshopen och allt annat. Blommor är nog faktiskt alltid min bästa terapi när jag tänker efter…
Min egenplockade bukett fylldes på under eftermiddagen med pioner och annat, och jag fick en tidig födelsedagspresent av mina föräldrar. Önskar jag kunde dela med mig av dofterna i denna bild. Mina favoriter helt klart!
