Först tvekade jag om jag skulle skriva om det här ämnet i bloggen. Men sen tänkte jag Jo! Det finns säkert en och annan som kommer känna igen sig själv, eller någon nära. Vissa komma säkert inte att förstå alls men jag hoppas att du är nyfiken oavsett.
Insikten kom ganska nyligen efter en häftig diskussion med en närstående. Efteråt kände jag mig så extremt obekväm, dränerad och missförstådd och så började jag googla på det igen: Higly sensitive personality – den högkänsliga personligheten (HSP). Jag har läst om det för länge sedan, gjort något test, men sedan glömt bort själva kärnan av det.
HSP är ett medfött personlighetsdrag som finns hos ca 15-20% av befolkningen. Även om draget tillhör en minoritet är det tillräckligt många för att betraktas som normalt men inte tillräckligt många för att omgivningen alltid ska förstå. Många högkänsliga människor blir därför missförstådda och felbedömda, vilket kan få dem att känna sig ”konstiga”, ”onormala” och utanför. Att vara högkänslig är inte detsamma som att vara känslig eller svag, även om det kan uppfattas så för den som inte har en större förståelse för hur det fungerar.
Att vara högkänslig innebär att man föds med ett nervsystem som är känsligare än genomsnittet, vilket gör att man är extra mottaglig för sin emotionella och fysiska miljö, man kan inte riktigt filtrera bort allt stimuli man utsätts för, och upplevelsen av dem är mycket mer intensiv än för andra människor, dessutom bearbetar man sina intryck på en djupare nivå. Detta betyder att man ofta blir överstimulerad och har ett stort behov av utrymme att bearbeta alla intryck. Högkänsligheten innebär också att man har svårt att värja sig för andra människors känslor, stämningar och humör och man tar lätt på sig eller dras med i det.
Jag märker av min högkänslighet i vardagen både i relationer, jobb och mitt föräldraskap. Jag har alltid haft ett stort behov av egen tid för att ladda om, men det är först nu på sistone jag verkligen förstått hur livsviktig den är för att jag ska fungera som människa, mamma, flickvän och kollega. Tidigare har jag känt mig lite udda, tänkt att jag måste anpassa mig och skärpa mig. I hela mitt liv har jag ansträngt mig mer för att hålla kalendern luftig, än att boka in saker. Så fort den fylls med för många grejer, även om det är roliga saker, så får jag panik och börjar boka av, flytta fram och ha mig. Jag klarar inte av när saker och ting går i ett, jag kan bli otroligt matt av intensiva personer och människor som pratar i ett, att vara social för lång stund i taget, eller när jag har för många uppgifter på gång samtidigt, då kör det ihop sig fullständigt och jag får enormt stresspåslag och kortslutning. Detta gäller dock inte egna kreativa processer, då kan jag ha hur många grejer som helst igång samtidigt, men det måste vara jag som styr, och jag avskyr att bli betraktad. Många högkänsliga personer drar åt det introverta hållet, och det gör även jag, men det är olika beroende på sammanhang. Jag har märkt att sammansättningen av en grupp påverkar mycket hur jag känner mig. Jag kan i vissa sociala sammanhang vara öppen och drivande, medan jag i andra situationer känner att jag inte har ett ord att säga och helst skulle vilja gömma mig för att tillvaron är för överväldigande.
Jag skulle inte säga att HSP är ett problem så länge jag förhåller mig till mig själv på ett respektfullt sätt. Jag måste helt enkelt se till att ge mig själv utrymme. Planera in tillräckligt mycket egen tid varje vecka (även när jag upplever att tiden inte finns), liksom kreativa pauser där jag kan gå in i ”min värld” – istället för att tänka att jag är långsam eller ineffektiv när jag såsar runt med kaffet och kameran lite planlöst, måste jag inse att det är just dom stunderna som gör att jag lyckas styra upp allt det andra. Jag måste sätta gränser, låta saker ta sin tid, och be om utrymmet eftersom ingen annan kan förstå vad jag behöver. I mitt föräldraskap handlar det om att, så gott det går, undvika stressiga situationer (och det är ju bra för alla föräldrar tänker jag), att försöka varva dagarna med mer lågintensiva inslag, inte ha för många planer, vara kreativ tillsammans med barnen, se till att ta micropauser osv.
Det låter kanske tråkigt eller besvärligt för dig som inte är högkänslig, men tack vare det känsliga nervsystemet är högkänsliga människor också ofta intuitiva, kreativa och djupsinniga med ett rikt inre liv och jag tänker att det är något som jag ser som en gåva och som jag aldrig skulle vilja vara utan. Lika mycket som jag kan dras ner och känna mig dränerad av själva livet, drivs jag av otroligt stark lust och inspiration och känner ofta att jag ska svämma över av idéer och kreativitet. Att känna starkt och mycket är en del av livet tycker jag och själv älskar jag ju den egna tiden, ofta är det där jag finner den allra största inspirationen.
Nu kan man ju undra varför jag skriver allt det här egentligen? Kanske för att det säger något om Mig i mitt möte med Dig. Kanske för att det alldeles säkert finns fler som känner igen sig i delar av det jag skrivit och kanske tycker att det är befriande att läsa om. Och så vill jag inte att bloggen bara ska bestå av vackra uppdukningar och våra senaste nyheter, livet är så himla mycket mer än så.
<3
