Kära ni
Wow vilken respons jag fick på förra inlägget. Känner mig alldeles varm inombords och lite blygsam över alla fina, igenkännande, peppande kommentarer. Samtidigt som jag älskar att dela känslor, har jag paradoxalt nog också lätt för att känna mig utelämnad när jag gör det, men det kanske också hör till själva högkänsligheten. Alla era ord gör det helt klart värt det när jag märker att det är viktigt för så många fler. Varmaste tack till varenda en som delat med er av era erfarenheter och tankar kring ämnet.
Förutom ett helt gäng med människor med samma eller liknande personlighetsdrag som jag, vilket känns oerhört fint att veta, så fick jag också några andra kommentarer som gjorde mig väldigt glad:
Sara skrev:
“Vad fint skrivet. Jag är själv nog inte högkänslig, men började genast att fundera på vilka i min omgivning som kanske är det och hur jag bemöter dom. Tack för att du delade! Kram”
Johan skrev:
“Tack för värdefulla ord. Jag har en nybliven flickvän som begåvats med HSP. Massor av
Underbara drag finns men som pojkvän behöver jag få in allt jag kan om era “egenskaper” för att vi skall förstå varandra. För övrigt ett för mig tidigare totalt okänt fenomen men likväl väldigt intressant. <3”
Då man så lätt känner sig missförstådd, felbedömd och konstig som högkänslig, så betyder ju människors vilja att förstå otroligt mycket.
Årets första bukett med pioner är alltså till Dig. Hoppas du får en fantastisk Valborg och helg. Själv ska jag andas in doften av mina barn, äta långsam frukost och måla tillsammans med dem.
