Igår lämnade jag barnen några timmar och gick in i en annan värld för en stund. Några glas vin, och min absoluta favoritpizza på Barabicu tillsammans med Anna och Malin… Det var ju det jag behövde mer än något annat just nu, att jag inte fattat det innan! Förutom att jag fick med mig ett bubblande inre hem, fick jag med mig helt ljuvliga tatueringar från Mrs Mighetto som vi satte på både armar, händer och ben denna morgon, och jag fångade henne snabbt med telefonen, fixad och klar, redo att gå till förskolan. 
Sedan gjorde vi scones för andra morgonen i rad, och han serverade mig kaffe, la upp marmeladen omsorgsfullt och jag älskar hur han visar intresse för maten, det estetiska, hur vi dukar, atmosfären, hur allt känns. 
Ett stort hjärta på denna fina dag som mellan mina små jobbmåsten mest har innehållit kortspel och att bygga tavelvägg ovanför hans säng. Och solen! Mitt i allt det vintervita och kalla, så lyste den in och spred vårkänslor i köket. Underbart! 
Dom känns lite gammeldags, tatueringarna, sa han. Och höll med om att det var dom allra finaste av tatueringar. 
Fint på händerna och jag sitter själv med fjärilar på handleden och funderar över den riktiga tatuering som håller på att skissas upp till mig.
Nu på kvällen har vi dansat fram till läggdags. Jag kan vara hård och hålla ihop när jag stänger igen kioskar, jobbar dubbelt, sover för lite och relationer tar slut. Knappt släppa fram en tår utan bara köra på. Men när barnen sjunger med och dansar till denna börjar jag lipa och en miljon känslor är plötsligt på utsidan, Och den här… Och vi pratade om vad som är en förälders viktigaste uppgift. Finns nog inget vackrare i världen än att uppleva barnens glädje, tro och hoppfullhet kring sig själva och livet.
Och precis innan Sömnen
“Mamma, du är den bästa mamma man kan ha. Du är till för att vara min mamma. Jag kommer alltid att älska dig.”
<3
