Kära Du. Det blev ett avbrott i skrivandet och jag kan inte säga att jag mår bra av det. Tvärtom mår jag bra av att skriva och dela med mig, lite som en ventil, en paus, när allt annat rusar på. Men min dator har verkligen krånglat senaste veckorna och jag har knappt kunnat koppla upp mig alls. Frustrerande att sitta timmar i telefon med apple support när man helst bara vill vara närvarande med barnen efter en lång arbetsdag, och frustrerande när man svämmar över av ord och bilder som vill ut. Ja, du fattar…
I mitt kök lyser solrosor och stearinljus upp söndagens tidiga höstmorgon tillsammans med Nina Simone. Jag somnade tidigt igår med ett sting av ensamhet inombords. Det är en sån fin balans mellan att älska min egen tid och att sakna någon att dela den med. Dela på riktigt och vara nära någon som känner botten av mig. Jag längtar efter något passionerat, starkt, djupt, ärligt och nära. Längtar efter bli tagen med storm, ordentligt omruskad. Längtar efter att själv vilja ge allt.
Igår gick jag en runda på stan för första gången på evigheter. Löftet om att bara köpa secondhand är inte lika stenhårt nu när jag har en stabilare jobbsituation, men ändå något jag fortsätter ha i åtanke eftersom jag inte mår bra av hetsig och impulsiv konsumtion. Igår hittade jag en Carin Wester tröja exklusivt på Åhléns som jag tror att jag kommer använda mycket i höst.
Jag köpte också med mig solrosor som jag tycker är allra vackrast just nu och på eftermiddagen gick jag förbi Växtverket för att titta på en vernissage och krama om Lisa. Två nya krukor fick följa med hem som jag tänkte visa i ett eget inlägg.
Imorgon kommer fastighetsskötaren hit för att besiktiga köket. Håll tummarna för att han tycker att det är tillräckligt omodernt för att jag ska få renovera det. Längtar så vansinnigt mycket efter ett finare kök… Nu ska jag lyssna vidare på HSP-podden och städa upp efter barnveckan, och sedan fika med en väldigt fin nyfunnen person.
<3
