Diffus och skör likt ett kvinnoporträtt av Deborah Turbeville,
med en stark lust att skapa men med en kropp som säger ifrån.
Hur ofattbart skör och odödlig man är har jag fått uppleva de
senaste veckorna då min kropp betett sig märkligt
med domningar, hjärtklappning och onaturlig trötthet.
Luddiga diagnoser och gissningar som borrelia eller stressrelaterat,
men inga svar har ännu kunnat ges.
Gårdagens ryggmärgsprov hoppas på att ge ett svar men
har fått mig sängliggandes med en värkande rygg.
En troligtvis efterkommande svår huvudvärk
som sägs slå till om ett par dagar och med min matta kropp
tvingar mig att avboka resan till Malmö i morgon.
En resa jag sett fram emot länge då jag och Anna Björkman
planerade att göra en till fotografering till
vårt bokprojekt vi har hållit på med sedan
förrförra våren.
Av olika anledningar har vi inte lyckats ses på ett år
och allt har bara blivit liggandes.
Jag hoppas på att jag står på benen i slutet av veckan
så jag kan ta mig ner nästa helg.
Det är obehagligt när hjärtat och hjärnan
vill och kämpar för mycket tills kroppen lägger av.
Då är det dags att lyssna, vara stilla och hoppas
på att jag snart blir mitt vanliga jag igen
med en energi som inte viker.
Är det någon av er som varit med om något liknande?
alla bilder av Deborah Turbeville
