Hon kom med våren

En förlossningsberättelse

På påskdagen, den 9 april, hade vi tid bokad för igångsättning. Kvällen innan lämnade vi alla barnen hos farmor för att slippa stimmet på morgonen då vi skulle vara på plats på förlossningen klockan 7.30. Vi vaknade båda helt nervösa och pirriga och fick inte ens i oss någon frukost. Solen strålade från en blå himmel för första gången på evigheter och det kändes som våren var på väg.

Det brukar vara många barn som föds i april så jag var lite rädd att det skulle vara fullt och att vi skulle bli hemskickade igen men vi var helt ensamma på förlossningen. Vi möttes av en undersköterska och barnmorska som var helt fantastiska. Fick ligga med ctg en stund för att se så att allt såg bra ut med bebis i magen och efter det fick vi gå och äta frukost i väntan på läkaren som skulle komma vid 10-11-tiden. Men vi hann knappt äta upp innan läkaren klämde in oss först. Han dubbelkollade med ultraljud så huvudet låg nedåt och bestämde hur vi skulle gå till väga.

Då jag var öppen 4 cm med helt utplånad tapp så valde de att ta hål på hinnorna så vattnet gick. Och jisses vad vatten det kom. När detta gjordes var klockan 09.20. Fick sen ligga med ctg en stund igen innan den kopplades bort så jag kunde vara uppe och gå. Huvudet låg fortfarande lite högt så vi gick fram och tillbaka i korridoren i hopp om att det skulle få henne att sjunka ner ordentligt.

Fick några få värkar när vi vankade fram och tillbaka som inte var särskilt smärtsamma. Vid 10.40 ökade de i styrka något och vi gick tillbaka in till rummet. 10.46 skickade jag sms till min bästis om att de hade tagit hål på hinnorna, att jag hade börjat få egna värkar och att vi nog skulle slippa värkstimulerande dropp denna gången. Och efter det drog det igång med besked. Fick tre riktigt onda värkar på raken och sen var det igång. Klockan 10.50 fick jag lägga mig med lustgasen (himmelriket!!) och sen föddes hon klockan 11.01.

Vi var båda helt chockade över hur snabbt det gick och kunde knappt sluta gråta över att hon var här. Känslan att få upp sitt nyfödda barn på bröstet är ju helt oslagbar. Så grät absolut lite pga att det verkligen var sista gången vi fick uppleva det. Så otroligt lättad över att vi fick vara på plats när allt drog igång och att allt gick så bra.

Så på vårens första dag fick vi vår sista lilla bebis. Vår älskade och efterlängtade lilla lillasyster. Så glad och lycklig över att livet gett oss henne. Imorgon blir hon 10 dagar och det känns som hon kom igår samtidigt som det känns som jag älskat henne hela mitt liv.

Elle – 9 April 2023, klockan 11.01