Om att inspirera via social medier
I veckan träffade jag en kille som har över tjugo tusen följare på instagram och vi kom att prata om instagrams betydelse. Han berättade att folk från hela världen skriver till honom och tackar. Vad är det då han visar på sitt konto som gör att människor orkar skriva till honom för att uttrycka tacksamhet? Jo, han visar bilder på hur två vanliga killar bygger ett gemensamt hem och glimtar ur deras liv tillsammans. Ni vet, med vanliga ”blekljusa bilder av kakor, kaffe, blommor”.
Daniel Björks krönika uppmärksammades förra veckan bland inredningsbloggarna. Björk menar i sin krönika att ”allmänheten helt saknar smak” och således kan ”en talanglös nolla snart ha en halv miljon följare på Instagram trots att det hen gör inte skiljer sig från någon annan. Det enda som är viktigt är att hen är inspirerande. Vilket egentligen bara betyder att hen köpte en kamera och följde sin dröm. Hen hade driv”.
Vissa tyckte att texten var ”trist generaliserande och raljerande” medan andra frågade: ”är Instagram ett bevis på hur ytliga vi egentligen är?”.
Jag kan delvis hålla med Björk om att det är tröttsamt att se samma typ av bilder om och om igen. Pinterest tror jag att jag har blivit immun mot då jag förblir helt oinspirerad av att se samma obäddade säng med skrynkliga grå linnelakan gång på gång. Man vill ju bli berörd av bilder på något sätt. Och visst visar alla upp sina liv som i ett Kinfolk-magasin på instagram med bilder på de perfekta frukostarna.
Men efter samtalet som jag berättade om i inledningen fick jag mig en tankeställare. Det är lätt att sitta här hemma och tycka att det är trist med bilder på instagram som visar att alla konsumerar ”exakt samma saker, på exakt samma sätt”. För människor i andra delar av världen, där man inte ens har mänskliga rättigheter, kan det vara oerhört inspirerande och av stor betydelse att ta del av detta. En simpel bild kan vara avgörande för någon. Den kanske till och med förändrar någons liv. Om man nu orkar tänka på instagram i ett större perspektiv alltså.
Jag har också svårt att förstå varför det skulle vara något negativt med att vara inspirerande och driven. När jag växte upp var det otroligt svårt att ta sig fram inom vissa branscher om man inte hade de rätta kontakterna eller efternamnet. Redan där slogs dörren igen framför nästan på en.
I och med sociala medier kan man bygga nätverk och plattformar byggda på gemensamma kompetenser och intressen som istället öppnar dörrar till världar, jobb och upplevelser som man inte trodde var möjliga. Det finns många levande bevis på det. Vår egen Yoga Girl till exempel, med över en miljon följare på instagram, som numera arbetar med att resa jorden runt till de mest fantastiska platser för att att göra det hon gillar allra mest; leda yogaklasser.
Om man nu lyckas fånga flera tusentals följare gör man ju uppenbarligen någonting rätt. Talang kan man också kalla det. Dessutom fyller man ju något slags behov då man lyckas göra sig hörd i det enorma mediebruset.
Självklart krävs det driv för att klara av det, enormt driv. Det är väl i mina ögon kanske mer beundransvärt än en examen från något universitet. Och ja, jag har en universitetsexamen så jag klankar inte ner på någon på något sätt. Jag tycker bara det är positivt att det finns många olika vägar att gå för att nå fram till sin dröm.
Världen förändras och det är bara att spänna fast sig och åka med eller att välja att ta på sig ”gammal gubbe-mössan” och stå kvar i dåtiden. Jag tänker varje dag på hur positivt sociala medier har förändrat mitt liv och hur otroligt det är att jag och tre andra tjejer driver ett inspirerande nätmagasin just nu. Ingen vet vad som händer i framtiden, men att klaga och klanka ner på människor med driv som inspirerar andra leder ingenstans. Då står man bara stilla.
Ulrika Randel 
Fyra drivna brudar som gillar att inspirera.
Foto: Alice Johnsson
