Här kommer bilder från den tredje dagen i London, nämligen lördagen. På fredagen strosade jag på King´s Road och kollade i mina favoritbutiker Anthropologie, Kate Spade och Cath Kidston medan killarna kollade i sina. En perfekt uppdelning tyckte jag. Gillar känslan av att vara lite ensam i en stad, för nån timme eller så, då kan man låtsas att man bor där och att man liksom smälter in i den på nåt sätt. Men, som sagt, inga bilder fick man ta så då gjorde jag inte det heller. På lördagen däremot, då såg det ut så här:
Hej, hej från hotellet.
Vi gick genom en av mina bästa parker Holland Park.
Där det faktiskt kändes som vår!
Speciellt när jag fick syn på de här träden. Hur fint? Jag blev så glad.
Vi gick längs fina kvarter…
… med pampiga hus…
…tills vi kom fram till Notting Hill. Det är inte så stort i själva centrum av Notting Hill och det är egentligen inte så mycket att se heller tycker jag. Men där finns fina hus i pastellfärger och en del söta butiker.
Vi tog vägen förbi gatan jag och min kompis Jenny bodde på när vi var i London för en massa år sen.
Här, i huset i mitten, bodde vi! Åh, nostalgin.
Sen kom vi fram till Portobello Road. Som var smockat med folk verkligen. Men det var mysigt. Där kan man hitta allt från vintagekoppar och gamla Singer- symaskiner till grönsaker och blommor.
Ett av mina favoritcaféer ligger där också. Det är väldigt litet och trångt men de har ljuvligaste bakverken och har dessutom gett ut två kokböcker som jag älskar.
Det är helt klar roligast att gå här på våren och sommaren när allting blomstrar och man kan ta en glass och sitta på en uteservering och dricka vin och kolla på alla människor. Dessutom kan det vara en bra grej att gå hit en vardag för helgerna är lite galna nämligen.
Allra längst ner på Portobello Road kan man svänga in på en sidgata och där har de alltid, när det är lite varmare, en massa stånd med unga designers som säljer sina egentillverkade kläder, halsband, väskor med mera. Det finns även stånd med vintagekläder där man brukar kunna hitta en del fynd. En del av detta var öppet nu också men inte lika mycket.
Jag tycker att nästan allting är fint på den här gatan…
…till och med toaletterna.
På kvällen gick vi på teater och såg The Mousetrap. En pjäs som spelats i över 60 år (!) och som bygger på en Agatha Christie bok. Jag gillade den även om den var lite mossig på sina ställen, lite härligt engelsk sådär. Särskilt gillade jag teatern som den spelades på; St Martin’s Theatre, en anrik gammal teater med röda sammetsdraperier, stora speglar, heltäckningsmatta och mörkt trä. Bara att få se pjäsen just där var värt hela biljettpriset tyckte jag. Sen gick vi i China Town, drack bubble-tea (mitt bästa) och sen åkte vi hem.
Nästa morgon gick vi upp galet tidigt och åkte hem och då såg det ut såhär från tågfönstret. Nån dag snart kommer en liten London-guide!
Here are some more pics from my London-trip. We took a stroll down Portobello road one of the days and it was so pretty. I love the pastel houses and the market with the vintage cups, the flowers and the vegetables.
Detta inlägg har 5 kommentarer
Åh, gillar bilden på den fina gatan, verkligen tjusig! Och angående att inte få fota affärer har jag aldrig fattat riktigt varför.. Jag var inte så noga så jag frågade inte ens utan jag bara tog upp kameran och fotade, till och med inne på Anthropologie. Oops får jag väl säga nudå, för egentligen tycker jag man ska respektera att man inte får.. men vad tusan, det är ju så fint och de sa ingenting till mig i alla fall fast jag hade stora kameran runt halsen..
Ja jag kanske borde kört den tekniken istället men det tar bort känslan lite när folk kommer fram hela tiden och säger till en tycker jag. Till slut orkar man inte. Nåja, då har i alla fall DU fina bilder:)
Jo visst är det så, jag är så känslig också så jag blir typ rädd som en lågstadieflicka om nån säger till mig :p Fattar inte att jag vågade egentligen då jag kände på mig att man inte fick.. Jag hade iaf inte kameran uppe på Harrods, inte ens i smyg, för där sa Kristian till mig särskilt innan att jag inte fick… Suck! En tillsägelse fick jag dock under Londonvistelsen, det var på gatan när jag fotade barn i skoluniformer, då skrek den unge killen som var lärare åt dem ”no pictures please!”, skamsen stoppade jag undan komeran då :p
Haha jag förstår det. Efter att några poliser sagt till mig OCH skrivit upp mina uppgifter från passet i nåt litet block de hade tyckte inte jag att det var värt att ens fråga längre… De var tydligen på jakt efter terrorister och uppenbarligen var det nåt med kameran som var hotfullt. Så himla knäppt!
Pingback: Köpt i London. | Volang