Om i dag, för ett år sedan

I dag, just precis nu, för exakt ett år sedan. Då satt jag på precis samma ställe i soffan – med min dator i knät – och skrev blogginlägg efter blogginlägg. Ställde in tiden på dem och bestämde att det skulle komma upp ett om dagen i x antal dagar. Så många dagar som jag trodde det skulle ta att landa och komma tillbaks till verkligheten igen.

För det var nämligen just precis i dag – för ett år sedan – som den där första molande värken kom. Den som sedan skulle övergå i riktiga värkar och som sedan skulle göra att vi – äntligen – fick träffa vår lille Chaplin.

I och för sig tog det 24 timmar för honom att komma ut (puh). Men ändå. Minns att jag skrivit lite mer vad vi gjorde på dagen innan allting drog igång här.

Kan inte riktigt förstå hur fort det här året gått, men att det samtidigt hänt så mycket att det känns som att ett helt liv passerat. Kan inte heller förstå att det känns som att jag är precis samma människa, men samtidigt som att något förändrat mig i grunden och fått mig att se saker och ting – och se på mig själv – på ett helt annat sätt. Ur en helt annan vinkel liksom. Det är svårt att förklara men kanske finns det någon av er där ute som förstår vad jag menar?

Hur som. Tack för det här året alla fina läsare. För att ni varit med på färden och hurrat och grattat och varit intresserade. Och för att ni fortsätter läsa och kommentera och gilla det jag gör. Det betyder massor.

Och tack Chaplin. För att det var just du som kom. Du är det bästa som hänt mig.

Tomorrow my son turns 1 year old and I can’t believe how time flies. I’m so very grateful and so very happy that he is mine.