För ganska exakt ett år sedan hade grannarna på gården mittemot utresning av sina källarförråd. Stora högar med bråte låg utslängt huller om buller och där fanns allt från gamla madrasser till trasiga leksaker och murkna bräder. Jag spanade på den där högen från vår balkong och mitt i allt skräp tyckte jag mig se något som såg riktigt fint ut.
Jag fick kontakt med en dam som hade hand om utrensningen och fick okej för att komma över på deras gård och kika. David gick dit och drog fram det som jag trodde mig ha sett – en superfin växasäng från (uppskattningsvis) 1940-talet. Lite sliten och i behov av en tvätt och lite målning men ändå i fint skick. Snacka om tur!
Och nu – ett år senare – är Chaplin så pass stor att han kan sova i växasängen. Så häromdan bar vi ner den från vinden, slipade den med sandpapper och målade den sedan i en lite mörkare, grå nyans som går bra ihop med de färger vi har i hans rum.
Ganska så bra grej det där med återanvändning alltså.
Detta inlägg har 4 kommentarer
Alltså, så snyggt att jag smäller av!! Har letat hela sommaren efter en växasäng till våran son, får hålla tummarna att det snart dyker upp en här, för nu längtar jag bara mer att få inreda med en säng i hans rum! 🙂
Tack snälla Elin vad gullig du är! Ja men de dyker ju upp då och då så jag håller tummarna för att ni får tag på en snart:)
Men gud! Ibland ska man ha himla tur alltså. Så fin. Kram
Eller hur? Kul att du gillar! Kram