När det som inte får hända händer

Här kommer ett behind the scenes-inlägg till när vi fotade alla bilder för Livsjournalen. Helgen när det där som inte får hända hände.

Andas ut i soffan. Inte enbart efter julafton. Det är en utandning för hela hösten. Jag har älskat varje sekund. Nästan. Och det handlar såklart om Boken.

I September hyrde vi det där magiska huset som jag drömt om att hyra sedan jag såg det hos @drömma för ett par år sedan. Efter lite detektivarbete (jag behövde inte lämna LL-portalen) fick jag nys om ägaren. Jag och Maria bestämde att bilderna till Livsjournalen skulle fotas där och ingen annanstans.

Vi skulle sova i huset tre nätter. Det kan låta som att vi hade mycket tid, men egentligen var det två dagar till förfogande att fota allt. Hanna som är grafisk formgivare av boken var också med, och tur var verkligen det. För vackra Hanna fick agera modell på många av bilderna.

Huset gjorde mig inte besviken. Jag kände mig nästan orimligt hemma så fort vi klev in i glasverandan till den gigantiska patriciervillan mitt på Österlen. Det knarrande trägolvet och den låga septembersolen som spelade genom nyponbuskarnas blad mot de välvda fönsterna.

Christina som äger huset hade bäddat rent åt oss i samtliga sovrum. Men efter att tre uppspelta mammor checkat av rummen på övervåningen tog vi ett snabbt beslut att ”ja, visst sover vi i samma rum?”. Inte för att jag tror på spöken (or do I?) men har aldrig varit i ett hus där själen sitter så per definition sitter i väggarna.

Precis allt var med oss dag 1. Humöret, vädret och idéerna sprutade ur öronen på oss. Vi fotade tills solen sänkte sig över fältet där fåren betade. Vi tände ljus, öppnade en flaska champagne och avnjöt en pasta variant godare till middag innan vi kröp ner i de krispigt manglade lakanen.

Dag 2. Vi kände tröttheten efter heldagen av jobb men körde ändå igång tidigt. Jag skulle dra igång med att fota köket som var vårt huvudmotiv för boken. Fick plötsligt den briljanta idén att skapa mappar på minneskortet. Minneskortet som innehåll alla de bilder vi tagit dag 1. Jag har aldrig tidigare testat detta. Och så här med facit i hand kommer jag aldrig göra det igen. Någonsin.

Efter några minuter upptäcker jag att alla bilder från dag 1 var borta. A l l t var raderat. Gråten satte sig på tvären i halsen och en panikattack var inom räckhåll.

Men som ni vet, nu är den ju faktiskt här. Vår livs levande Livsjournal.

P.s. Efter några månader lyckades vi nosa upp ett företag och få bilderna återskapade. Inte alla, men 95 %. Slutet gott, allting gott.