Jag skulle egentligen varit med växthus i detta nu. I våras (när jag hade som mest på agendan) så tyckte jag tydligen att det var läge att bygga växthus. I retrospektiv ren och skär galenskap om man adderar alla andra renoveringar vi hade för oss samtidigt. I kombination med det jag skriver om här. Jag fattar ju det. Men ödet ville annat. Håll i er.
Jag började planera, stämma av med vår bostadsförening (för er som inte vet så bor vi i en jättevilla tillsammans med fyra andra hushåll), mäta upp i trädgården, dammsuga nätet på olika modeller växthus. Och så vips beställde jag ett växthus. Ett som jag kanske egentligen inte kände 100 för. Jag var bara så besatt av tanken på växthus att jag liksom tappade bort mig själv någonstans på vägen.
Och så var dagen här när det skulle levereras. Jag hade ångest och ont i magen. Allt kändes fel. Jag kände noll lust och längt. Leverantören knackade på, jag signade och mannen som körde transporten såg så trött, så trött ut. Jag tyckte synd om honom. Jag skämdes för att han skulle lassa av ett otympligt växthus som jag inte ens ville ha.
Han återvände till lastbilen. Jag gick in och ställde mig för att diska. Slog på en podd och lyssnade. Och så hör jag plötsligt jordens kras. Glaskras. Min första tanke är att bilar har krockat. Precis utanför. Så jag rusar ut och möter transportören, han ser fullständigt bedrövad ut; ”Det välte. Jag råkade välta allt. Du får beställa ett nytt”.
Min instinktiva känsla var att jag ville rusa fram och ge honom världens kram. För jag var där och då helt övertygad om att det där växthuset skulle kastat mig rakt in i den berömda utbrända väggen. Med huvudet före.
Att jag sen fick sopa glassplitter i timmar gjord mig inte ett dugg.
Så här en bit in i hösten längtar jag mer än någonsin efter växthus. Men så här års känner man ju noll stress kring odling och trädgård. Så om det är någon gång man ska bygga ett så är det ju nu. Nedan ser ni min absoluta dröm till växthus. Men smakar det så kostar det. Får se om det istället blir något hemmasnickeri gjorda på gamla fönster. Någon gammal glasveranda som kan få leva vidare i vår trädgård liksom.
Om inget annat anges så är bilderna tagna av mig när jag och min vapendragare Emelie fotade ett jobb i @fridainthevalley:s magiska lilla växthus i våras. Om några veckor bär det av dit igen för att plåta! Längtar är bara förnamnet.
Jag blir så otroligt glad om ni klickar på det lilla hjärtat så jag vet ifall ni gillar det jag gör.
