Pärlor, pärlplattor och varsin IpodNano. Allt man behöver en söndagmorgon. Om man frågar Liv och Viggo åtminstone. Och dessutom siktet inställt på ännu ett intressant projekt. En målmedveten mani som man inte kan kalla annat än lite beundransvärd. - Vi ska göra Ilomilosar till alla klasskompisar och alla vi känner och så ska vi hamna i Guinness Rekordbok också. När solen blev starkare bytte de ställe. Och Ipodsarna till vanliga stereon. Tyvärr. Och som vanligt dånade en viss Veronica ur…
Godmorgon! Här kommer lite mer personligt... MELLAN STICKAN OCH LINNÈ frågade Hur gammal är du? Fyrtio om en månad. Exakt på dagen idag faktiskt. Vad har du för utbildning? Jag har alltså frisörutbildning från gymnasiet plus en massa andra utbildningar som hör ihop med frisörtiden. När jag tröttnade på att klippa hår hade jag tusen saker jag ville utbilda mig till. Så jag läste till en massa ämnen på Komvux. När jag gick frisörskolan så hade man…
Tack igen, alla ni fina som läser och peppar och lämnar så fantastiskt snälla ord här. Nu är det hög tid för frågor och svar. Jag hinner inte alla idag men jag fortsätter veckan ut. ELINA frågade Vad jobbade du med innan du startade Mokkasin? Precis innan jag startade Mokkasin så jobbade jag inte så värst mycket. Då var jag allra mest hemma med våra små barn, de kom ju rätt så tätt. Fast mellan varven under de där vilda…
Vad hände här kan man gott undra. Först frågestund fullt med sköna frågor och sen tyst som tusan i hela fem dagar. Oartigt av mig. Men det är hektiskt här, är allt jag har att säga. Livet känns ungefär lika rörigt som min arbetshörna som just nu ligger i en hög på golvet. Anledningen att den ligger just där är att jag idag har haft besök av ett rart gäng från den här redaktionen. Mer om det en annan dag. Men ni…
Jaha. Då var det dags. Jag publicerar detta och sen går jag nog och drar något gammalt över mig. Typ. Tycker nämligen det här känns lite märkligt. Paradoxalt nog. Här kan man blogga mest hela dagarna om ditten och datten. Men huga vad läskigt det här är. Men hej… Det här är alltså jag. Bloggerskan herself. Sofia. Som jag såg ut igår morse klockan sju. Precis efter kaosfrukost och innan tandborstarracet. Och när jag ändå har kommit såhär långt kan…
Ibland blir man glad för mindre. Jag har som sagt en inte så ny kamera. Det är en åtta år gammal Canon 350D, som sjunger på absolut sista versen. Fast jag har ett objektiv som är absolut ett av mina käraste ägodelar. Älskart. Det är ett fast objektiv, Canon EF 50MM 1.8 II. Däremot har jag haft ett trist, tidsödande (väldigt mycket minst sagt)problem senaste tiden, det senaste året eller ärligt talat sedan jag började blogga. Att föra över bilderna från kameran…
Jorå, det hände väl att man skrockade nöjt vid genusdebatterna i Södermalms lekparker. - Näää, Liv gillar inte prinsessor och inte dockor och Viggo har aldrig lekt med bilar och älskar rosa och att klä ut sig till glitterfe. Simpelt uttryckt men ja, ni fattar säkert. Inga stora grejor egentligen, utan bara samma tänk på bägge barnen. Ingen skillnad liksom. Och då blev det som det blev. Men så fick vi ju fyra barn. Och tätt dessutom. Två av…
Vissa dagar händer sådär extra roliga saker som man bara blir alldeles glad över. Att få fint besök från Elle Interiör är precis en sådan sak. Igår kom väldigt duktiga Cia Wedin och Johan Sellén hem till oss och plåtade inför ett reportage som kommer att visas under våren. Det var otroligt kul att hänga med dessa begåvade människor under en dag. Lyxigt liksom. Och att se vårt hem i Elle Interiör. Tänka sig så det kan bli. Jag…
Tänka sig. Att det här är min lilla miniunge. Och vips så var hon åtta år och ska börja tvåan till hösten. Och tuff, stentuff stundtals. Surar och stänger dörrar jättehårt och härjar och tycker att hela världen är dum. Superdum till och med. Tusen lappar åker upp och ner på dörrarna till egna rummet om att inga småbarn har tillträde. Inga föräldrar heller för den delen. Och Veronica Maggio spelas på repeat så det dånar i öronen på oss. Och kläderna är…
Kan bara inte låta bli att visa lite bilder innefrån den där stugan i skogen. Jag minns någon gång för sisådär tjugo år sedan då man tyckte att man hade stil fast det var precis tvärtom. Då härjade jag och min syrra på om att allt var fult där, i stugan. Vi tyckte att våra föräldrar borde byta ut både det ena och det andra till något mer modernt och snofsigt. Typ Ikea. Men det gjorde de inte. Gudskelov. Tänk om 1800-talstorpet hade blivit Ikea-stylat a la 80-tal. Fina mormor och…