Jag tycker det är så himla fint att ni läser. Jag skriver det igen och igen. Men jag känner att jag måste skriva det. För det betyder väldigt mycket. Era hälsningar är som små presenter. Först alla fina ord som värmer i hjärtat och sen att jag får möjligheten att kika in hos er. När jag väl har tid. Och här och där öppnas små världar. Fina små världar som jag vill fastna i. Och så tänker jag att…
Igår hade vi 4-årskalas för Nomi och Charlie. Och det är ju faktiskt inte klokt vad det är lång tid sedan den där höstdagen då jag travade iväg för att få mitt livs överraskning. Kanske trodde jag att bebisen skulle vara femton veckor istället för åtta som den borde. Mest för att min mage var så stor och för att jag kände mig tusen gånger mer gravid än vad jag någonsin gjort tidigare. Men jag var i vecka…
Jag vet ju redan hur det är. Fast ändå kan jag inte låta bli att tjata. Litegrann, bara lite. Precis efter då vi har vårstädat den där lekstugan. Att de ska hålla lite fason på den. Lite ordning och reda kan man väl begära. Så de kan hänga här och läsa serier och dricka saft och så. De ser frågande på mig och förstår verkligen inte alls varför man inte skulle kunna göra det ändå. Bland lövsopporna, sandtårtorna och brevid snigelcirkusen. Och jag säger att det är…
Jag tänker ganska sällan på att oj vad åren går. Om jag börjar tänka så blir jag nästan lite darrigt fundersam. Inte åldersnojjig, inte alls faktiskt. Utan mer att man önskar en liten paus från racet en stund. Bara stanna tiden litegrann och ta tillbaka känslan av evighetslånga dagar. Som när man var liten. Då en timme kunde kännas som en halv dag. Och ett år som ett helt liv. Det har gått fem år sedan 3-åriga Liv spatserade…
Idag går min pappa i pension. Tillsist tog han mod till sig och slutade. Men det var ingen lätt match. Tog två och ett halvt år att bestämma sig. Det var ju så kul att jobba. Lika kul som när han började för 53 år sedan. Och varför ska man, när livet är lätt och enkelt. Och man har lyckan att vara frisk. Då blir det lite märkligt. Som att byta liv på beställning liksom. Fast beställningen inte…
Den här helgen kalasar vi för fulla muggar. Liv fyller 8 år idag. Det känns ju alldeles otroligt att vår lilla tjej har gått och blivit såhär stor. Igår kalasfixade vi inför kompisfesten klockan fem. Och vilken skön fest sen! Alldeles förträfflig faktiskt. Ett gäng 8-åringar på strålande humör = feelgood på världens högsta nivå. Vi skrattade och sjöng tills vi nästan inte hade några röster kvar. Vi tävlade i värsta A-Amigo-andan och tokdansade till Melodifestivals-hitar. Och lekte "Hela havet stormar" tills jag vann. Idag kalasar…
Just nu är alla i familjen väldigt inspirerade av den här bruden. Och uj, uj. Så snygga tights hon hade där på galan. Som tur var så fanns kopiorna på Åhlens bara i Nomis storlek.
Det är sannerligen inte klokt vad ni är snälla. Jag blir alldeles rörd när jag läser era hälsningar och små mail. Det känns hur fint som helst, så TACK. Så hemskt mycket. Och det var ju precis som många av er visste. Det kommer lite efteråt sådär. Att man känner sig ganska så liten och darrig. Och att tanken mest stannar vid gulp, vad skört livet kan vara. Lite som att ha hjärtat i halsgropen fast flera dagar i sträck. Men…
Igår var det jag, bilen, snöyra och en väldans tur. Helt plötsligt släppte bilen på halkiga E4:an. Jag snurrade tre varv och dunsade två gånger i betongen som skiljer norr och södergående vägbanor. Sen stannade bilen. I vänster körfält med betongmuren på ena sidan och massor med bullrande långtradare på andra sidan. Med nosen i fel rikting. Där stod jag och kom ingenstans och hoppades innerligt att det inte skulle dyka upp någon bakom kurvan i mitt körfält. Jag var rent…
Enligt Liv är Chihuahua den tjusigaste hunden. Tror kanske inte att det är själva hunden som är tjusig utan allt glitter hon vill hänga på den. Nithalsband och diamantprytt koppel. Och kanske en liten tröja kan den ju ha. Ja det kan den ju och så kan man förstås fråga sig hur roligt det är för den stackars lilla hunden. Men för en sjuåring och hennes sexåriga lillebror är just nu drömmen om en chihuahua väldans stor. Jag och min man säger blankt…