Jag går över dom knarriga golven som känns som mina. Blunda Nanna. Du får inte titta upp nu, inte känna eller tänka. Håll ihop bara. Jag har lyssnat på Runaway högt tusen gånger och vill bara springa... Det var ju inte den här våren jag önskade mina barn. All kärlek vi lagt ner på den här lägenheten. Som en separation till. Vi måste flytta till andra sidan älven och avståndet gör fysiskt ont när jag tänker på dagarna…
Vår söndag började med nybakat bröd, färskpressad juice och vattenmelon i sängen. Barnen var superpeppade på att få hänga där och hjälpte till att bära in allt Fast egentligen började vi långt tidigare, då morgonen ännu var mörk och tyst utanför, med Bamse i tjuvstaden, varmt bubbelbad och brödbak. 6:15 närmare bestämt, och det får man ändå säga är hyfsat snällt för att vara dessa två... Kläderna kommer från Petit Bateau. Jag gick loss på rean i Paris, oj…
I januari 2015 så noterar jag att min äldsta son nu är ett par centimeter längre än mig och börjar skriva dagbok igen. Jag glömmer ofta men försöker skriva i kapp. Ally flyttar in, vår utbytesstudent. Och helt plötsligt svänger vi oss alla med en texasdialekt i vår svengelska. Denna månad är också vemodets tid på året. som sagt. Varje moln är trasigt, jag räknar allt sorgligt. (/håkan) Men jag har så fina människor omkring som håller om.…
Och vad skulle jag säga nu? Orden vill inte komma ut även fast jag har en hel historia inom mig. 2014 du var inte enkel på något vis. Full av roliga jobb, Paris vi två, tårar, frukostar, sommarlov, hej då till dig, flytt, bygga upp nytt, krama om, ta hand om. 2015, nu börjar vi...
I December hade jag ovanligt mycket julblommor omkring mig och jag ska erkänna att jag oroade mig en del för julen och allt omkring. Men nu är vi här. 2015 ska bli ett bra år, jag har fler löften än någonsin och en längtan som brinner inuti. Och det gick ju faktiskt bra det här tänker jag nu. Alla frukostar med barnen är något av det bästa när man har lov. Och orden som bubblar ur hennes mun…
Jullovsdagar, kvällar och mornar med dom här två känns så sanslös lyxigt så du anar inte. Jag vill andas in varenda liten cell av dem och plocka fram när dom inte är hos mig. Vi har pyntat köket med ungefär samma tomtar och ljusstakar som när jag var liten. Någon annan låda har jag inte hittat sen flytten och barnen äter jordgubbsfil och rostmackor till frukost och jag tänker att sen efter onsdag nån gång tar vi fram centrifugen och…
På juldagen vaknar jag med en klump i halsen och jag ska inte ens försöka beskriva känslan av det som känns så trasigt och fel inom mig just nu. Allt får gå i slowmotion idag till franska julsånger bland kaffe, clementiner och eukalyptusblad. Mamma lämnade en hel burk med cognacskakor. Kanske godaste kakan på hela året och tradition hos oss på både jul och nyår... Jag tittar igenom barnens julklappar för att se att jag inte har glömt något.…
Förmiddagen går i långsam takt hos mig. Med varmt bad, en stor kanna kaffe och paketinslagning. Jag valde juicecentrifugen framför risgrynsgröt och fick ner både selleri och ingefära, apelsiner och morötter. Jag måste snyta mig varenda minut idag och har visst varken nässpray eller whiskey i mitt nya hem... Jag tänker mig att dagen ock kvällen ska fortsätta i samma lugna tempo. Jag vill fokusera på vackra inslagningar och dukningar, nära samtal med min fina familj, god mat,…
Vi började dagen lite så här igen. Med trassligt morgonhår, levande ljus och nybakat bröd. Den största koppen vi äger ville han dricka varm choklad ur. Vårt ofärdiga vardagsrum. Varsågod. Tänker varje dag på alla sladdar som ska undan och vad sjutton jag ska göra av den blaffiga TV´n som just nu står på mitt kära ärvda nattduksbord som inte heller riktigt funnit sin plats. Början till någon slags bildvägg skymtar ni där också. Ganska befriande att köra med häftmassa…
Jag bestämde mig för at göra mig av med den. Så jag la upp klockan på Instagram och frågade om någon var intresserad. Och massor av folk hörde av sig. Så himla fint. Och igår kom den nya ägaren och hämtade klockan och sedan dröjde inte mer än någon timma innan jag fick ett foto skickat till mig på klockan i sitt nya hem. Fantastiskt! Sociala medier är verkligen mäktigt och nära. Du ger så mycket du vill…