Tidig vår i Helsingborg

Godmorgon! Ny vecka och nya tag. Sedan jag blev frilansare upplever jag inte måndagsångesten likt jag gjorde innan, men ack så mycket svårare är det att ta sig upp ur sängen på morgonen. Haha. Jag lovade mig själv att klockan åtta varje vardagsmorgon ska jag sitta redo och börja jobba. Idag snoozade jag från 07.15 till 08.25. Oops. Men vad gör det om hundra år!

Min söndag

Igår hade jag den alldeles perfekta söndagen som utan att jag ens riktigt försökte bara hände framför mina ögon. Jag fick sova ut och dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro. Därefter gick jag och tränade för att snabba mig hem till vinterstudion. Det fanns både längdskidor och skidskytte att avnjuta. Ett kort tag efter jag landat i soffan kom min vän Elin och vi umgicks hela dagen. Allting slutade med att vi gick en promenad på över 2 timmar med solen som sällskap. Det kändes verkligen som våren anlänt lite väl tidigt vilket gör mig orolig.. För många människor är det en banal sak att oroa sig över saker man inte egentligen kan påverka, men just detta berör mig. Vi kan alla påverka utfallet av hur vi behandlar vår planet och de små valen blir tillsammans enorma faktorer.

Att skynda långsamt i en värld där allt ska gå i raketfart

Just den här frågan ledde mig in på ytterligare tankebanor som jag funderat länge på. I nutid förväntas allting ske otroligt snabbt. Vid 19 års tid ska man vara medveten om hur man vill att ens liv ska se ut, du ska studera på universitetet för att sedan möta många arbetsgivare som styrker på att de kräver erfarenhet, men även universitetsstudier. Det förväntas av en att man ska klara av att balansera jobb, socialt liv, partners, träning, hobbies – you name it. Jag blir så trött av att bara tänka dessa tankar. Under 2020 fyller jag 25 unga år och vet ni vad? Jag har ingen vetskap om vad jag vill eller önskar att livet ska erbjuda mig. Det är klart jag har en generell plan om att jag vill ha min plats på jorden i ett hem lite utanför staden, jag vill inte känna ekonomisk oro och leva för dagen.. Men mer än så? Jag vet inte! Det jag vet säkert är att jag är otroligt trött på att ständigt springa efter allting i livet och glömma bort att njuta av vardagen.

Om vi tar helgen som varit som exempel: det jag kommer ihåg allra mest då den gav fina intryck var långpromenaden jag och Elin gick. En sådan simpel sak väger tyngre än allt annat jag försökt jaga i en väldigt ytlig värld.  Jag har därför bestämt mig för att börja skynda långsamt i en värld där jag förväntas agera i all hast. Ett nytt löfte jag ska försöka lova mig själv! Ett sätt för mig att faktiskt sänka axlarna och ta det lugnt är att planera in fikastunder, både med mig själv men även nära och kära.

Jag har också bestämt mig för att försöka börja ”parkera” saker som jag så gärna vill göra under en dag, men som kanske inte egentligen är så viktigt. På så sätt lyckas jag få tid över till det jag faktiskt vill göra! Bra va? Jag tror att vi alla behöver ställa oss själva de där enkla frågorna. Vad vill jag göra idag som får mig att må bra? Oftast är svaren så otroligt simpla. För mig är svaret idag: jag vill iscensätta en bild jag funderat på och träna. Allt annat jag gör blir som en bonus. Ledord till mig själv: skapa mer tid för mig själv i en värld där förväntningarna är skyhöga. Kram!

Klicka gärna på det lilla hjärtat. Det gör mig jätteglad.