Något av det jobbigaste jag vet är att att ta beslut i livet. Det kan vara allt från oviktiga saker som att välja glassort eller instagramfilter till stora livsavgörande beslut när man står i ett vägskäl. När det kommer till de livsavgörande besluten vill jag helst inte vara vuxen längre. Då vill jag vara liten så att någon säger till mig vad jag och andra kommer att må bäst av.
Något av svåraste jag vet är att göra någon ledsen. Ibland gör man det fastän allt man ville var att göra väl. Som om man t.ex har någons hjärta i sina händer men inte kan vårda det som hen vill, och man måste lämna tillbaka hjärtat fastän man ser att det är sprickor i kanterna.
Något av det sorgligaste jag vet är ensamma gamla människor. Som har förlorat sina kära och sitter ensam med sina minnen från en svunnen värld som ingen längre förstår och som ingen längre har tid att lyssna på.
Något av det mest skrämmande jag vet är när jag tänker på hur rädda människor är i den här världen. Rädsla föder hat och gör att världen blir en väldigt mycket mer otrevlig plats att vara på. Ofta förundras jag över hur det i ens närhet känns så varmt och fint men när man ser på det politiska klimatet i världen känns det så individualistiskt, kallt och fientligt.
Något av det finaste jag vet är riktig vänskap. Har man det tar man sig igenom de flesta av situationerna ovan. Förutom den tredje, och det är det som gör den så himla sorglig.
