Under 12 timmars flygresa sitter jag med hjärtat i halsgropen hela tiden. Maten växer i munnen och jag kan inte sova en endaste sekund. Lyssnar på alla ljud och slåss med mina egna tankar. Tankarna är värst. Får inte tänka för positivt för då kanske ödets ironi slår till. Får inte tänka för negativt för då kanske jag attraherar negativititet. Jag kan all logik, all statistik. Vet att det är så himla jävla jättesäkert om man jämför! Men det spelar ingen roll, det känns för jävla overkligt att vi alla tillsammans är instängda i en jättemaskin 10 000 meter upp i luften. Det borde inte gå!
Min flygrädsla är värre en någonsin. Förstår inte vad som hände. Har flugit hur många gånger som helst, och ett tag, bara för ett par år sen, bekom det mig nästan inte alls. Jag flög till och från jobbet varannan vecka ett helt år och kunde andas lugnt nästan hela tiden. Tänker att jag borde gå i terapi för det här. För jag vill inte låta det stoppa mig. Det är så många platser jag vill besöka. Och trots att jag nästan precis kommit från Asien så drömmer jag inte om annat än resor. Och innan jag jobbat på flygrädslan är det drömresor utan flyg. Roadtrips kanske? Tågluff? Genom ett vårigt Europa. Kullersten som dammar och körsbärsträd som står i blom. Det vore nåt det.
Translation: Lately, I’ve been so afraid of flying. I used to be pretty calm about it and I don’t know what happened, suddenly I’m absolutely terrified. Feel like I need to go to therapy or something. Although, I dream about travelling. Travelling without flying. Roadtrips, Interail… I want to travel through Europe in springtime. That would be just lovely…
Detta inlägg har en kommentar
I hear you Sister!
Den 22/3 åker vi till Thailand..jag bävar redan..