En liten reseguide: Langkawi och Koh Lipe.

I början av Januari frös jag ända in i benmärgen som man ju alltid gör. Efter en sommar som aldrig kom var d-vitaminbristen större än någonsin och vi bestämde att det faktiskt inte skulle gå. Vi var tvungna att fly iväg. Långt, långt bort. Sagt och gjort. Vi bokade en sista minuten med Apollo till Langkawi. Ospecificerat. För 6900 kronor fick vi flyg och 2 veckors boende. Dock har man ju ingen aning om vart man ska bo så det är ju lite läskigt. Man kan ju hamna var som helst, men vi tänkte att det nog skulle bli bra. Det brukar bli det. Och det blev det.

Vi hamnade på Cenang beach som är den strand på Langkawi som har flest restauranger och barer. Trots det var stämningen väldigt lugn. På dagarna kunde man lätt hitta solstolar, och man låg inte som packade sillar på stranden. Langkawi är långt ifrån en partyö. Vill man ha nattklubbsliv är det inte bästa platsen, men gillar man skönt, avslappnat barhäng är det grymt.  Hotellet vi bodde på heter Melati Tanjung och är ett billigt men bra hotell som ligger precis på stranden. Enkla rum med AC, balkong, fräscht badrum. Wifi fanns vid receptionen. Kostar ca. 200 kronor per natt för dubbelrum om man bokar det själv. Läget var liksom det allra bästa, jag kände att vi inte kunde ha hamnat bättre.

Precis utanför vårat hotell.

Det bästa med stranden var kanske ändå solnedgångarna. Varje kväll kunde man sitta och äta på en av alla mysiga restauranger längs med stranden och bara njuta över hur vackert livet kan vara ändå.

Precis vägg i vägg med vårt hotell låg mysigaste baren Babylon, så där hamnade vi rätt ofta. Där kunde man röka vattenpipa, hänga på kuddar i sanden och köpa goda drinkar. Malaysia har ju ingen spritskatt så alkohol är billigt. En öl ute kostar ca. 10 kronor och en drink ca 20-40 kr. Äta kan man förövrigt oxå göra billigt om man vill. Fried rice eller nudlar betalar man ofta under 20-lappen för. Vill man ha mer stabbig mat kostar det ca. 50 spänn. Godaste maten vi åt var precis ovanför Babylon. Ingen ordentlig restaurang utan mer som ett litet gatukök där de grillade fisk som smälte i munnen.

Stränderna på Langkawi är ganska olika i karaktär, färgen på sanden varierar och även klarheten på vattnet. Det är inte lika klart vatten som i Thailand, vilket jag tyckte var lite jobbigt ( eftersom jag är ganska rädd för maneter som kan vara farliga ). Det allra bästa var att det var så lugnt på nästan alla ställen. Där vi bodde var det som sagt mest folk, men åkte man runt ön var det nästan folktomt på flera stränder vilket såklart är helt ljuvligt. Min favoritstrand var nog Pasir Tengkorak Beach, som är den nedersta bilden. En kort strand på norra sidan som var väldigt lugn och hade det klaraste vattnet. Dock fanns det ingen restaurang här så ta med picnic! Och akta er för aporna som kan komma och sno era grejer om ni inte har uppsikt!

Langkawi är inte så stort, och bästa sättet att ta sig runt är att hyra bil eller moppe (inte alls så dyrt).  Vi hyrde bil och det är ju toppen att ta sig runt på egen hand bland olika stränder, vattenfall och promenader genom djungeln. Seven wells waterfall (bilden) var fantastiskt. Man kunde bada längst upp på toppen av vattenfallet med ljuvlig utsikt. Alltså, att hyra bil är verkligen det bästa, då känns inte allt lika turistigt som att åka på arrangerade grejer. En dag åkte vi t.ex på islandhopping, och det var faktiskt inte alls särskilt bra tyckte jag. Visst, det är bra att man får se kända platser på ett smidigt sätt, men man uppskattar det liksom inte när man trängs med 100-tals personer. Magin över platser som är underbara försvinner bland skrikande barn och 1000 kameror.

Vill man ha kristallklart vatten ska man åka en timme över havet till ön Koh Lipe i sydvästra Thailand. Koh Lipe är ungefär världens finaste ö, men på senare år har turismen ökat ganska mycket vilket var lite av en besvikelse för mig. Jag var nämligen där för 8 år sedan och då var det en paradisö utan dess like. Det finns fortfarande ingen bilväg på ön men det har kommit en walkingstreet med en del shopping och på den största stranden, Pattaya beach, trängs barerna.  På övriga ön är det dock mycket lugnare, och ön är så liten att man kan promenera runt hela. Det är det bästa, att gå på upptäcksfärd bland lokalbefolkningens hus och till lugnare stränder. Bila Beach är underbar. Och även Sunrise beach och Sunset beach är betydligt lugnare än Pattaya.

Vi bodde på den största stranden, Pattaya, och där hittar man de flesta restauranger och barer. Man äter mest grillad fisk eller klassisk thailändsk mat såklart. Supergott! Priserna var ungefär samma som på Langkawi. Angående boende kan det vara smart att boka i god tid under högsäsong. Vi gjorde inte det och fick bo lite dyrare eftersom det var väldigt fullt på ön. Man kan hitta bungalows från 100 kronor natten och uppåt.

På Koh Lipe åkte vi på sunset- utflykt vilket verkligen är att rekommendera. Man bokade på walkingstreet och sedan var vi 8 personer som åkte ut i longtailbåt. Stannade på 2 eminenta snorkelställen och åkte sedan till en underbar ö där vi var helt själva och där vi stannade tills solen hade gått ner.

Vi var bara på Koh Lipe i 3  dagar och hann  inte riktigt få något favoritställe när det kom till restauranger. Det var supergott överallt. På Bila beach fanns det dock en liten restaurang som hade supergod pad thai och hela stämningen där var helt grym. Så besöker ni Koh Lipe måste ni definitivt promenera till Bila beach för häng och mat.

Jag kan med hela hjärtat rekommendera att åka till Langkawi och Koh Lipe. Det var en superfin semester och hur underbart är det inte att förvinna 2 veckor från kallaste, mörkaste Sverige. Gå klädd i linne och sandaler dygnet runt. Bada i vattenfall, promenera i djungel, snorkla vid korallrev, sola på nästan helt tomma stränder och dricka drinkar i solnedgångar. Herregud, det är ju bara drömmen.

( Alla bilder är tagna av mig och Christian i en salig blandning.)

Translation: A small guide to Langkawi and Koh Lipe. Read the english version here!