Det går en rysning längs hela din ryggrad när han viskar ord i ditt öra.
Ditt hjärta stannar när hans hand råkar nudda din då ni går bredvid varandra och tusen snöflingor virvlar och det är 10 minus, men du märker inte kylan för din hand brinner.
När han ler mot dig upphör världen existera och du måste snart titta bort för annars viker sig dina knän och du smälter ihop till en liten hög av kärleksmolekyler.
När du ligger ensam i din säng på kvällen har han i hemlighet en plats på kudden bredvid din och det enda du kan tänka på är viskningar och värmen på din hand som aldrig går bort och hur tusan du ska kunna bete dig normalt och hur du ska få honom att bli på riktigt på kudden bredvid din.
En dag, en stund senare kysser han dig och nu dör du på riktigt.
Fyra timmar senare kan du andas normalt igen.
En vecka senare får en annan tanke oxå plats i ditt huvud.
Ett år senare fryser du lite på en promenad bland snöflingor hand i hand i hans ficka. Och du ler åt tanken på hur du inte kunde andas och skakande knän och nuddande händer. Och du ler ännu mer åt att han är på riktigt varje kväll på kudden bredvid din.
Translation: Here
