Hur jag mötte honom.

Sommar. Det är den varmaste natten på hela året, och trots att det är tidig morgon fryser jag inte fastän jag har bara ben och en midjekort knytblus. I trappan där jag sitter har jag redan rökt för många cigaretter som man lätt gör när det är sommar och man känner livet i sig så mycket att man tillfälligt tror sig vara odödlig. Till höger upptäcker jag någon som tittar på mig. Jag tittar först bort men nästa gång jag möter hans blick ler han och jag ser att han har glugg. Jag älskar glugg. Jag balanserar mellan människor på trappsteg ända tills jag är framme där han står. Jag minns inte vad vi pratar om men jag minns när han kysser mig en stund senare på en efterfest. Han smakar mentholcigarett, öl och sommar. Solen är nästan helt uppe när vi går och badar. Efteråt fryser vi inte ens utan ligger kvar på en filt medan solen blir varmare och varmare mot våra kroppar och en ny dag börjar. Hundra kyssar senare vandrar vi på lite vingliga ben därifrån. Han har tappat sina skor men håller mig i handen och säger att min randiga knytblus är väldigt fin. I morgonrusningstrafik bakom solglasögon en stund senare är jag på väg hem. Vi bytte aldrig nummer men vi kan varandras efternamn, och även om jag inte är säker på om vi kommer ses igen, så känns det så. För jag har precis upplevt en av de mest filmiska nätterna i mitt liv, och man vet ju hur det är på film. Då ses man alltid igen.

(Jag har publicerat den här texten förut, men ni var många färre som läste då, så jag tänkte att ni kan få läsa igen. Också för att det är ganska exakt 2 år sedan det hände. 2 år sedan han kom in i mitt liv. Sen har ju inte allt varit en dans på rosor hela tiden, som ni kanske minns? Men så är ju livet. 😉

Translation: Here