Där Salikons rosor aldrig vissnar.

Till slut var tåget, min syster och jag framme i Skåne. Där hann vi med mycket. Vi mötte upp Christian och så for vi över till Köpenhamn med min far och farbror. Och så kramade vi på farmor som låg på sjukhus. Och så sov vi över hos Chrsitians vänner som bor i mysigaste Böste.  Och så åt vi vansinnigt god mat. Och badade. Så besökte vi farmors gamla hus i Abbekås där vi spenderade våra somrar som barn, men där det nu bor någon annan. Hela resan igenom var vi glada, lite sorgsna och nostalgiska på samma gång ungefär.

Translation: Me and my sister in Böste, in the south of Sweden.