Jag samlar på små filmklipp.

Jag har träffat honom en kväll tidigare i en stad som ligger 3 timmar ifrån där jag bor. Fast bara i 15 minuter. I 15 minuter har jag betraktat hans bruna ögon och hans långa lockar men redan hunnit tänka att han är en av de vackrare. Sen måste jag iväg och bort. Tror det är först morgonen efter, när jag är på väg 3 timmar tillbaka, som jag upptäcker lappen han lagt i min ficka. Ett telefonnummer, en mailadress och ett namn jag inte vet hur man uttalar.

3 veckor senare. 18 år, snart 19, sätter jag mig på en buss på väg mot 15-minutersmannen. Bussen går mot en främmande stad, i ett land jag känt i ungefär 3 månader. Jag får inte tag på honom innan bussen går, men jag hoppar på ändå. Jag måste se honom igen, och 4 dagar senare ska jag flytta hem till Sverige. Det är min sista chans.

Vi möts på en pub i ett gathörn och den Irländska vintern har redan tagit sig långt innanför min alldeles för tunna vinterkappa. Det är julafton om bara någon vecka och inne på puben är ljuset dovt och temperaturen varm och han sitter i ett hörn och ler mot mig när jag kommer in. Hjärtklappning. Jag tänker att det är tur att mina kinder redan är röda av julluft. Jag dricker Irish coffé för första gången i livet och så börjar vi lära känna varandra. Vi somnar aldrig den natten. Vi ramlar runt på pubar och pratar om allt man pratar om när man inte kan få nog av att veta allt om varandra. På morgonen hamnar vi hos honom. Jag minns allt så klart. Vinterluften på hans balkong, cigarettröken ock kyssarna. Hur jag precis i det ögonblicket tänker att det känns som om jag är med i en film. En helt perfekt film.

Jag stannar i 3 dygn tror jag, så många minuter som absolut bara är möjligt,  men till slut måste jag tillbaka till Dublin för att flyga hem till Sverige. Han följer mig till bussen och vi säger att vi i alla fall måste ses till sommaren. Senast. Det gör vi inte. Över 10 år senare har vi fortfarande inte setts. Men jag tänker att det är det som gör att det känns så fint. Att han är det finaste minnet på det sättet. För varje gång jag dricker Irish coffé tänker jag på irländsk vinter, bruna ögon och 18-årig nyfikenhet. På ett litet filmklipp som fastnat i mitt minne. Ett perfekt litet filmklipp.

Translation: When I was 18 I lived in Dublin and for the last 3 days of my stay I fell in love with a boy in Galway. I spent that last 3 days with him and they were perfect. Like a movie. Then I went back to Sweden and I’ve never seen him again. Read the google translated version here.