Hösten då vi lärde känna varandra.

Minns du hösten för 2 år sedan? Vi kände knappt varandra då. Jag visste att du tyckte om att dansa till tidigt om morgnarna. Och jag visste att jag tyckte om att kyssa dig. Du bodde i en etta på Kungsholmen och när jag inte var på mitt jobb som då var i ett annat land, så var jag där med dig. Vi gjorde varm choklad och hånglade i din nyköpta säng. Och så var vi på äventyr runt hela Stockholm, och på något vis var det som att upptäcka staden på nytt. Hösten var inte så kall det året, och jag lånade din hatt.

En dag fick jag ett sms. Det var en bild på flygbiljetter. Du skrev att om jag ville så skulle du boka nu. Boka biljetter till Paris. Jag skrev JA i versaler och hade pirr i hela kroppen.

På gatorna runt Marais, på barerna i Montmartre, på hemmafester vid Champs- Élyssée och på utomhuskonserter vid Sacré- Coeur, där lärde vi känna varandra lite mer. Jag lärde mig att du är nyfiken på allt, att du är väldigt morgonpigg (särskilt i främmande städer), att du har omättlig aptit och att dina ögon aldrig ljuger. Att ditt hår är det skönaste jag vet att dra fingrarna igenom. Att min hand passar bra i din. Och att Paris är ungefär världens bästa stad.

Hösten ett år senare var allt kaos, men det är en helt annan historia. Och det är ju så det är livet. Ni vet. Upp och ner och fram och tillbaka. Och nu har det gått ytterligare ett år och allt är fint som snus. Och något säger mig att vi faktiskt kan få andas här en stund nu. Jag hoppas det så innerligt.

Translation: Two years ago, we almost didn’t know each other. I knew what it was like to kiss him and that he made me smile, but that was about it. One day he asked me if I wanted to go to Paris with him. I said yes, of course I said yes.