Du kan aldrig med all din kraft få mig att sluta älska dig.

Vi pratade om Åsa Ericsdotter. Så jag var tvungen att knarka några av hennes ord ikväll:

“kunde jag inte ge dig allt och tusenfalt mer än andra? jag talar i klyschor och i egna oförstörda ord men aldrig ändå att du hör mig när jag bankar på ditt fönster du bor tio mil och femton hav ifrån mig – jag hör så väl när du andas om nätterna

jag saknar dig felvänt och upp och ner och med en bokstav på varje rad jag saknar dig så att orden jag skrivit väcker mig på nätterna och skriker om dig
hur jag än går fram och tillbaka och åt alla andra håll så står du alltid där bakom mig bortvänd och utan ögon, jag faller in i mina egna urringningar och faller ut ur mina perspektivjag sjunger för dig och du är utan öron jag kastar mig mot dig och du har ingen kropp att ta emot mig med

Jag slickar i mig dina fingeravtryck på väggarna och dina fotspår i snön jag äter dina kvarglömda papper och suger av dig din doft jag biter av hårstråna från din jacka och binder en tråd av dem kanske om du tar tag i ena änden och jag i andra att vi möts kanske om din nagel råkar snudda min kind att min längtan tränger igenom din hud och du känner igen min värme jag gör vadsomhelst för dig och det är ingen idé att du försöker glömma

du kan aldrig med all din kraft få mig att sluta älska dig”

(utdrag ur Oskyld)

Translation: About a book in swedish. 🙁