Till slut kommer kärleken vinna över rädslan och hatet, något annat finns ju liksom inte

Jag är så himla glad, över att vi tillsammans har gjort det! Tillsammans har vi röstat in det första partiet med jämställdhet och antirasism som huvudfråga, och det är minst sagt historiskt! Så himla stolt över oss!

Men, å andra sidan svider det bakom mina revben, bränner det bakom mina ögon, när jag tänker på hur den övriga situationen ser ut i Sverige och hela Europa. Det politiska klimatet är inte helt olikt det klimat som rådde åren innan andra världskriget bröt ut, och jag vill liksom bara skrika rakt ut; HUR FAN ÄR DET MÖJLIGT????

Front National, UKIP, Dansk folkeparti och SD gör succéval (läs Jennifers inlägg, så himla bra, en liten sammanfattning av vad det är Europa faktiskt har röstat fram), de bruna partierna växer sig större över hela Europa och jag skriker igen; HUR FAN ÄR DET MÖJLIGT??

Vi har kommit långt, som Gudrun sa: “Vi har avslutat en valseger, men påbörjat en folkrörelse”, och det är nu det gäller mer än nånsin. F! inspirerar andra feminister över hela världen, och jag är så himla stolt och tacksam att vi tillsammans gjort detta! Så nu är det bara att fortsätta sprida budskapet, prata med våra nära, ta diskussionerna och kämpa för att vi växer oss ännu starkare.

Avslutningsvis bjuder jag på en liten sång, ni har hört den förr, det är snart två år sedan jag och Agnes gjorde den här lilla covern, men Kents ord är så viktiga att de tål att höras hela tiden.

Till slut kommer kärleken vinna över rädslan och hatet. Något annat finns ju liksom inte.

All kärlek jag besitter/ Isabelle