På morgonen efter att vi sovit över på B&B Britt och Bengt vinkade vi hejdå till vår nya kompis, hunden Kremla, och satte oss i bilen för att åka in till min barndomsstad Helsingborg.
Vi besökte området där jag bodde mina 11 första år i livet, innan flyttlasset gick hundra mil upp till Jämtland. Det här är trappan upp till lägenheten där jag bodde.

Åh, ljuva minnen. Hade inte varit här på väldigt många år, och mitt nostalgiska hjärta gick nästan sönder av bilder och känslor som ploppade upp. Hur vi möttes upp utanför den här trappan varje dag för att cykla till skolan; hur jag hade mitt eget hemliga gömställe i busken till vänster; hur vi samlade hasselnötter och pallade äpplen; sprang tvärs över lekparken bakom huset när vi bästisar skulle leka; hur vi hoppade kråka; och hur jag varje morgon sprang ut till brevlådan för att se om jag fått post av någon av mina brevvänner.
Fem minuters promenad ifrån där jag bodde ligger Pålsjö skog, en underbar bokskog där vi hittade på mycket äventyr. Mitt i Pålsjö skog ligger det rosa slottet, Pålsjö slott, och det var det finaste jag visste. Än idag tycker jag att det är en helt magisk plats. Hit cyklade vi ofta och hade picknick och övade på att hjula och stå på händer.
I de snirkliga dungarna runt slottet hittade vi på teaterföreställningar och spökhistorier.
Vit slottet finns också den långa allén som leder ner till en utsikt över havet.

Där ser man över till Danmark.
Som barn cyklade vi på somrarna alltid ner vidare genom skogen och ner till Pålsjöbaden där vi gjorde vattenkullerbyttor tills jag blev blå om näsan eftersom jag höll för näsan så hårt under vattnet. Jag hade underbara somrar vid Pålsjö som barn, och även denna lilla nostalgitripp avslutades med att vi badade. Helsingborg alltså, du fina fina stad!
(Bilderna på mig är tagna av Christian Gustavsson)
Translation: On our roadtrip we stopped by Helsingborg, and the area where I grew up. It’s beautiful with a big pink castle nearby, and the forrest and the ocean.
















Detta inlägg har 7 kommentarer
Ser ju helt underbart ut! Och de där ljuva minnena som ploppar upp – när barndomen känns så nära, som igår nästan.
men! så spännande att inte bara vara i stan utan på själva TRAPPAN. har tänkt i flera år att jag ska tillbaka till rissne/sundbyberg och vandra i krokarna där jag växte upp men det har liksom inte blivit av. måste bli snarast.
Åh! Så himla ledsen att vi inte var hemma och kunde ses.
Puss.
Jag vet! Hade varit så kul att ses ju… Men nästa gång! <3
Vilket paradis att växa upp i!
Åh, nu fick jag också värsta minnesbilderna. Vid den där fina allén av träd och buskar har jag varit. När jag var liten. Med mormor och morfar. Bara jag och dom. Vi bilade hela vägen ner till Helsingborg och bodde en helg och for över till Danmark och jag fick bestämma precis vad jag ville att göra och äta (bestämde att vi skulle grilla korv på engångsgrill och äta jordgubbar till! 😀 ).
Åh den trappan minns jag! Var faktiskt i ditt gamla kvarter i våras för att kolla på en lägenhet där