Det är varmt i luften, efter en sommar som aldrig tycks vilja ta slut. Jag är hemma i Östersund och får skjuts av morfar upp till en fest, precis som på gymnasietiden då jag bodde hemma. Väl framme känner jag inte så många, men hälsar på nya personer och kommer på mig själv att fastna med blicken. Han har skägg och den varmaste, snällaste blicken jag någonsin sett. En stund senare hamnar jag bredvid honom på trappan upp till huset och jag känner efter 5 minuter att jag aldrig vill gå därifrån. Det är något med honom. Något väldigt speciellt. Jag är omåttligt förälskad vid första ögonkastet.
Festen ska gå vidare, och vi ramlar med. In på festivalområdet. Mot slutet av kvällen kommer vi ifrån varandra men när jag ska gå hem märker jag att jag har hans tröja i min väska. 15 minuter senare möts vi upp och bestämmer oss för att ta en promenad. Det har börjat ljusna och Storsjön ligger stilla och han håller mig i handen. Vi kommer fram till stängslet vid Jamtli ( ett stort utomhusmuseum med en massa gamla hus), och trots att jag är klumpig lyckas vi hoppa över. Bland hästar, gamla hus och gamla lok, en tidig morgon när solen är på väg upp över Östersund börjar vi lära känna varandra. När solen är helt uppe vandrar jag hemåt och undrar lite om jag drömt allt men tänker att om det här var på riktigt, då var det början på något magiskt. Och OM det var på riktigt!
Detta är första luckan i Emily Dahls julkalender. Vill du också haka på? Kika in hos Emily för att se hur det hela går till.
Detta inlägg har 7 kommentarer
Fint! <3
så fint <3 underbar bild + text, blev så glad av den 🙂 kul grej med julkalendern, så himla många i min bloglovin-feed deltar och det är så kul att läsa allas berättelser 🙂
Vilken härlig historia. Och bilden. Mitt norrlandshjärta smälter.
Åh, vilket superfint möte!
Åh, sådär kär vid första ögonkastet – så fint och sommarljuvt!
Pingback: we could just walk away and hide our heads in the sand | á bout de souffle
Pingback: Hej Lovely life! - IsabellePedersen - IsabellePedersen