Jag kan titta på honom i timmar. Jag kan fastna med mina andetag vid hans nacke, med händerna mellan hans skulderblad och på något vis ändå känna att jag inte kan komma nog nära. Jag vet inte längre vad ordet cynism betyder. Jag har kastat mig tveklöst och utan skyddsnät och jag väntar inte ens på smällen som jag förr alltid varit så rädd för.
Allt jag tidigare tvekat på är jag säker på när jag är med honom.
Han är det finaste jag fått i år och någonsin och jag älskar honom till månen och tillbaka, tills jorden går under, tills alla himlakroppar är stenar. Stjärnstopp.
(Detta är en del av Emily Dahls fina julkalender.)
Detta inlägg har 5 kommentarer
Underbart fint. Känner dig inte men blir ändå så glad för er skull när jag läser detta.
Låter hur fint som helst. Vad glad jag är för din (er) skull.
Åh! Kärlek <3
Sån himla fin kärleksförklaring <3
Pingback: we could just walk away and hide our heads in the sand | á bout de souffle