Hej alla fina! Hoppas ni har firat in det nya året på bästa sätt! Själv har jag varit i fjällstugor med radioskugga så det blev en välbehövlig internetpaus. Innan jag visar er bilder från mina fjälläventyr så tänkte jag svara på en kommentar jag fick som lyder så här:
“Jag tycker också det är fantastiskt fint att läsa om förälskelser och kärlek! Men jag har dock alltid undrat hur det går till när man träffar nya partners så snabbt efter ett uppbrott, eftersom jag själv aldrig riktigt har lyckats med det. Brukar oftast gå omkring och vara ledsen och uppriven ett väldigt bra tag. Antar att vissa bara har tur helt enkelt!”
Vet du? Jag har också alltid undrat över det här… Har gått omkring med hjärtesorg åtskilliga gånger och inte förstått mig på folk som kan gå från en kärlek till en annan. Det tar ju tid att sörja! Det tar tid att hitta tillbaka till sig själv! Tid att våga tro på något igen… Och jag har alltid tänkt att det är så viktigt att ta den där tiden efter en relation. Tiden då man blir sin egen igen. Men ibland blir det inte riktigt som en tänkt sig, ibland blir det inte efter ens egen regelbok.
Jag kan ju inte tala för alla, men i mitt fall så hade jag bearbetat min förra relation väldigt länge. Den hade varit väldigt tung under en lång tid och inom mig hade jag gjort slut flera gånger om, men alltid hittat en orsak till att inte göra det på riktigt. Hittat orsaker till att kämpa lite till, ge det några chanser till. Att såra någon är det svåraste som finns, att bli ensam är svårt, särskilt när det fortfarande finns saker som är fina med relationen. I min senaste relation var jag feg, vilket gjorde att jag drog ut på det väldigt länge. Men detta gjorde att jag var väldigt klar med relationen när den väl tog slut.
När jag tänkte över vårat uppbrott så tänkte jag att jag skulle vara singel länge, som jag alltid tänker är det bästa när man gör slut. Men den här gången blev det inte som jag tänkte. För jag gick på en fest. Började prata med en person och helt plötsligt var det som om allt föll på plats. Det kändes som om jag hade känt honom hela mitt liv, som att han var svaret på alla frågor jag ställt mig genom åren. Och det fanns inte någon nödbroms att dra i. Jag hade blivit helt och hållet head over heels dödsförälskad vid första ögonkastet, och alla regler man bör hålla sig till var som bortblåsta.
Därmed inte sagt att det var lätt. Jag mådde väldigt dåligt över att det gick så fort med tanke på att jag sårade ännu djupare på det sättet. Så i en perfekt värld hade det varit bra med lite tid emellan, men det enda man inte kan styra över är känslor. Man sårar, och man blir sårad, så obarmhärtigt är livet ibland. Min största tröst är att jag tror att det finns någon mening, och att jag tror att det blir bra för alla i slutändan. Ibland tar det tid och ensamhetskänslan är överväldigande. Ibland går det fort, och kanske gör det ont för någon annan då. Så jag vet inte om det handlar om tur, om man träffar någon väldigt fort, det handlar nog om vart man är i livet. I mitt fall var jag väldigt redo (även om det utåt sett såg annorlunda ut). Vi lever våra liv för första gången (vad jag vet) och vi lär så länge vi lever. När det kommer till kärlek är det omöjligt att aldrig göra misstag, att alltid vara alla till lags, även om man gärna önskar så. Det enda vi egentligen kan lyssna på när det kommer till känslor är oss själva. På något vis tror jag det blir bra då, även om vägen dit kan ta en hel del omvägar.
Translation: Read in english here.
Detta inlägg har 4 kommentarer
Väldigt bra välformulerat svar! Jag tror att du har rätt i att man förmodligen bearbetat det tidigare för ingen gör ju slut utan rätt mkt eftertanke. Tack för att du tog dig tid att svara på kommentaren! Ser fram emot att ta del av din fina kärlekshistoria ännu mer!
Hej!
Tack för din text om livet och kärleken. Det pushade på mig att träffa kärleken, där det har blivit en ofrivillig 1års paus ifrån.
Hälsningar
Johanna
Precis så! Det går inte att styra hur mycket man än vill, och jag tror särskilt i långa relationer så tar “göra-sluts-befattandet” lång tid. Man lämnar ofta inte bara en person utan en hel familj och gemensamma vänner. Ibland förstår man inte att det var så himla dags att lämna den relationen förrän man börjar fatta tycke för någon annan vilket kan vara läskigt men ibland det man behöver för en spark i baken och inse att det är ens egna behov och ens egen lycka som måste gå först.
Otroligt bra skrivet och formulerat! 🙂
Kan relatera till texten, super fint och bara så bra!
Blir själv inspirerad till att skiva en något liknande, om hur jag har gått igenom en snabb kärlek ”Var jag lever kvar i än”
Allt positiva till dig! Kram 🙂