Häromdagen var jag inne på det bed&breakfast vi skulle ha tagit över, men som inte blev som ni vet. Det ligger på nedre botten i samma hus som vi har flyttat in i. Just nu ekar lokalerna tomma pga att de ska renovera dem och göra om det gamla pensionatet som har funnits sen typ 50-talet till bostadsrätter (det var därför vi inte fick ta över, det blev nya planer i sista sekund och jag blir så jäkla arg när jag tänker på det). Här ovan ser ni det som skulle ha blivit frukostrummet. Vi hade tänkt tapetsera om det här rummet och göra så det hade känts som en liten bit av Provence mitt i Östersund.
När jag gick omkring i de tomma lokalerna, i det som skulle bli vårt spännande projekt, blev jag så himla ledsen. Jag har liksom satt upp någon slags mur sedan det hände, typ “jaja, det var någon mening med det, det kommer visa sig vad det blir, men det kommer bli bra”. Och visst, det är klart att det blir det, men faktum är att jag nog har mått lite sämre över det än vad jag har velat erkänna. Vi flyttade ju hit pga at det här stället skulle bli vårt! Vi köpte lägenhet i samma hus, vi sa upp oss på våra jobb i Stockholm och sa hejdå till hela vårt liv där. Och så blev ingenting som vi tänkt oss! Så jag har nog fått en liten livskris trots allt, och kanske är det inte så konstigt? Jag har ju liksom ingen riktig aning om vad jag ska göra långsiktigt häruppe, och det behöver man väl egentligen inte, det brukar ju lösa sig på ett eller annat sätt, men känns ändå som jag tappade fotfästet en aning. Vi vill verkligen ha vårt eget så småningom, men att bara hitta nånting nytt är inte det lättaste. Stället vi skulle ta över var en fungerande verksamhet som vi bara skulle sätta vår egen prägel på, att öppna upp något från scratch kräver betydligt mycket mer tid och pengar.
Åh, ledsen att jag låter negativ nu, det kommer ju såklart ordna sig. Vi får hanka oss fram ett tag tills vi kommer på en ny dröm. Så får vi väl se om det blir här eller om vi rentav flyttar till Provence om några år och öppnar upp nåt där. Idag snöar det i Östersund, så just idag känns södra Europa som ett lockande alternativ. 🙂 Men en annan dag skiner solen och snart kan vi flytta in i vår lägenhet. Det längtar jag obeskrivligt till, känns som att det är först då vi kan känna hur det känns att bo här i stan på riktigt.
(Konstigt ändå… när jag skrivit klart det här känns allt genast lite lättare. Att skriva av sig är verkligen den bästa terapin.)
Detta inlägg har 10 kommentarer
Inte konstigt alls att reagera! Inte konstigt alls heller att hålla reaktionerna stången! Inte konstigt heller att inte veta! Jag är glad att jag inte är ensam att vara i en sån situation
åh, så tråkigt! men det får kännas skit en stund – för det känns bättre sen. it will all be ok in the end and if it’s not ok it’s not the end!
Inte konstigt alls att du känner så. Jag kan bli besviken på när en kväll hemma efter jobbet inte blir så som jag föreställt mig den från början. Hade nog blivit oproportionenligt besviken i ditt fall. Men det är okej att känna så. Allt ordnar sig säkert till det bästa på ett eller annat sätt. Fint att du delar med dig i alla fall.
Högst rimliga känslor och jag förstår verkligen vad du menar. Låter som ett astråkigt sätt att få sin dröm krossad på ju 🙁 Men precis som du själv verkar ha kommit fram till så brukar det hjälpa att öppna upp, prata / skriva om det och nu håller jag tummarna för att någon annan stor, fin dröm kommer er väg och gör er hela 🙂
Alltså jag förstår verkligen! Förstår bostadsrättsföreningen vad de gjort? Skulle vilja säga dem ett sanningens ord.
Provence låter inte helt fy skam heller om en säger så. Då kommer jag som ett skott och hjälper till, okej? Kramar
emma
Hei! Om det er noen trøst begynte jeg å lese bloggen din i forbindelse med flyttingen og renoveringen. At det er prosjekter i bloggverdenen som ikke går akkurat som planlagt kan være fint å lese det også, altså det er fint å kjenne seg igjen i ting på internett – det er jo mange planer som revurderes i lesernes liv også 🙂 Lykke til videre!
Jag förstår känslan, helt naturligt att känna så. Håller tummarna för att ni hittar något annat bra att göra 🙂
Jag förstår precis, när saker inte blir som jag tänkt mig så har jah otroligt svårt att släppa det. Men efter ett tag får man extra tillskottsenergi att göra nånting annat fantastiskt och spännande!
Älskade vän. Du är bäst.
Jag tycker att det är så himla fint av dig att dela med dig av detta. Det är så viktigt att våga visa sina känslor, inte bara de positiva. Sorgen och besvikelsen och alla krossade drömmar – vi har dem alla. Men om vi inte pratar om dem eller visar dem så blir det så himla ensamt och ännu värre än det behöver vara. Det här är ju en sorg över något du hade skapat en relation till. Precis som att vi förlorar människor förlorar vi också möjligheter, tillhörigheter, hem… Det kommer nog ta tid att bearbeta innan det går att se nästa steg. Tack igen för att du delar detta och jag känner med er. <3