Kom med tåget till Sthlm i morse för jobb i dagarna två. Sist jag var här sov jag på kompisars soffor och umgicks så intensivt och jobbade samtidigt att jag var helt slut i en vecka när jag kom hem, så den här kortisresan bor jag faktiskt på hotell alldeles själv och fokuserar enbart på jobb och lite egentid i en hotellsäng. Behöver verkligen det efter de senaste veckorna som varit lite tunga. Har varit ganska svag och trött och haft lite för mycket att göra och lite oroligheter runtomkring, och samtidigt en bristande självkänsla och någon slags vilsenhet inom mig. Vet inte om det är att vintern närmar sig, eller om det bara är livet. Jag hoppas hur som att jag får tillbaka lite kraft och jävlaranamma snart, sjukt frustrerande när varje dag känns lite som ett berg att bestiga.
När jag kom fram idag åt jag lunch på Gretas på Haymarket eftersom jag sedan hade ett möte i närheten. Och herregud vad fint det är där! Har ju sett diverse bilder florera i bloggar, men i verkligheten känns det lite som att kliva in i en lyxig Wes Anderson-värld. Måste prova alla restauranger där, och helst bo över nån gång, ville typ inte gå därifrån. Kändes lite som att vara i en filmvärld utan några problem, och det var helt underbart att känna så för en liten stund.
Detta inlägg har 13 kommentarer
Känner verkligen igen mig i hur du känner dit nu, allt jag vill om dagarna är typ att sitta i soffan och äta choklad! Skyller på mörkret som smyger sig på, tänker man behöver vänja sig lite… Tycker förresten så himla mycket om att läsa om din flytt! Har funderat på det här med att alla måste bo i stockholm ganska mycket det senaste, på något vis så himla skönt att läsa om någon som flyttar åt andra hållet!
Exakt så! Sitta i soffan, äta choklad och titta på serier är allt jag önskar just nu! Inga krav, inga prestationer – det vore nåt! Fast så vet en ju att en blir tokig av att göra det i längden också, det är det där kluriga med att hitta balansen. Kul att du gillar att läsa om att vi flyttat norrut! Det är ju verkligen ohållbart att alla ska bo i Stockholm, även om jag kan sakna den stan massvis emellanåt. Kram på dig!
Som jag längtat efter hösten, så som jag alltid gör, men känner precis som du beskriver när den väl gör sin entré.
Är det skiftningen i säsong som gör sig så tydligt påmind?
Känner ofta likadant i ”skarven” mellan vinter och vår också…
Hm.
Vi får vara snälla mot oss själva, inte ställa några krav. Låta det skjunka in att även detta år kommer träden glöda och att allt blir bra.
Precis, vara snälla mot oss själva, det är det vi ska vara. Ibland känns det dock som det svåraste av någon outgrundlig anledning, så ofta mycket lättare att vara snäll mot andra. 😉 Har också hört om det där med skiftningen, kanske ligger nåt i det? Vi får hoppas att det tar sig snart. <3
Åh, den där känslan hade jag hela dagen igår. Typ ”bläh”. Lite som tröttheten en kan få när våren kommer med full kraft fast motsatsen. Hoppas det vänder snart! Älskar din blogg btw.
Skitkänsla! Men hoppas och tror att det vänder! Tack, söta! <3
fint ända att fa pendla lite mellan tva favoritplatser! känner igen det där med bristande självkänsla – speciellt när det händer sa mycket i ens liv och det blir sa manga förändringar pa en och samma gang. är i samma situation just nu, med flytt till en ny stad samt nytt jobb och allt. trivs jättebra men saknar lite den där stabila grundkänslan, vilket säkert har med självförtroende att göra. hur som helst: jag tycker i alla fall att du verkar klara allt sa bra, har manga ganger medan allt var sa rörigt för mig klickat mig in pa din blogg och tänkt: det kan ju funka! och det gjorde det ju, även för mig. nu blir det bara bättre och förhoppningsvis tryggare 🙂
Jo det är fint, men också lite utmattande emellanåt. 😉 Tror det tar tid att landa i en ny stad, längre tid än man tror… Men det blir som du säger bara bättre, och förhoppningsvis tryggare. Och så utvecklas man en jäkla massa på vägen! <3
Herregud vilken fin miljö!! Och var rädd om dig. Jag har precis skrivit första delen om min sjukskrivning och utmattningssyndrom, att en måste lyssna när kroppen börjar säga ifrån. Så snälla, var rädd om dig.
<3
Jo, jag försöker vara rädd om mig… Så himla fint och starkt att du delar med dig, så bra att läsa om vilka signaler en ska lyssna på – är ju så lätt att en bara kör på i 200 liksom. Var rädd om dig, du oxå. <3
Vilken underbar färgskala. Och vilsna, är vi nog alla lite ibland. Det brukar trösta mig när jag inte kommer vidare, jag är inte ensam.
Jo, det är alltid en tröst. Att vi inte är ensamma. <3
Isabelle,
Vad glada vi blir och vilka fantastiskt fina bilder! Hoppas verkligen att du kommer och bor hos oss så att du får uppleva rosékranarna i badrummet, dofta på vår signaturdoft och ta en selfie med fågelkaklet.
Kram!