Hej magen i mitten av vecka 31! Har växt på sig rejält, och det känns vill jag lova. Svårt att andas, svårt att hitta skön sovställning, svårt att resa sig upp, allmän valrosskänsla. Tror det tagit lite på krafterna att flytta också. Även om jag inte burit nånting så packar man upp och ner, böjer sig mer än man brukar (vilket är väldigt jobbigt), och liksom är mer aktiv fastän man gör allt så lugnt man kan. Har hur som helst haft väldigt mycket sammandragningar senaste tiden så fort jag är aktiv, och det är ju verkligen inte jippie. Det sägs ju vara helt normalt för att livmodern är en muskel som tränar, men på min föräldragrupp som vi var på första gången i onsdags fick jag berätta för de andra mammorna hur det kändes för de hade inte upplevt det, och då kände jag mig lite nojig ändå, eftersom jag haft det så mycket. Sen på mitt besök i fredags på mvc så hittade de spår av bakterier och äggviteämnen i mitt kissprov, så nu har de skickat det på odling för att kolla utinvägsinfektion och havandeskapsförgiftning. Får svar på det nästa vecka, är ju lite oroligt ändå. Jaja, bra att de håller koll, och man får bara försöka hänga med. Vad gäller sammandragningar så hade min mamma också väldigt mycket när hon var gravid med mig, och det sägs ju att man kan vara lik sin mor, så det behöver ju inte vara nåt. Kan ju bara vara att min livmoder vill träna extra mycket. 😉
Det är 65 dagar kvar enligt min app tills det är dags för pyret att komma ut. På sistone med alla sammandragningar har jag varit rädd att den ska komma tidigare. Hoppas verkligen det dröjer några veckor till, så vi hinner komma i ordning och bebis hinner växa på sig. Men sådär 1-2 veckor tidigare skulle ju kännas mer än ok, även om jag vet att det är vanligare att gå över tiden. Hoppas vilket som att veckorna går fort. Så nyfiken på att träffa bebis och längtar så efter att kunna andas normalt och kunna gå promenader i vanlig takt och inte behöva stanna hela tiden för att magen drar ihop sig och krampar, det är verkligen inte det härligaste. Sen längtar jag efter att kunna sova på mage (fast det lär väl inte gå om en ammar heller?) och att dricka ett glas rosé på vår ljuvliga lilla uteplats.
Detta inlägg har 5 kommentarer
Hej! Det är ju verkligen olika för alla, men jag vill bara berätta hur det var för mig eftersom jag känner igen mig så mycket i det du berättar, kanske kan det vara en “tröst”. Jag hade också sjukt mycket sammandragningar från väldigt tidigt i graviditeten, hjälp vad bökigt det var! För mig berodde det inte på någonting särskilt utan jag fick höra att jag bara hade en sådan livmoder som spände ihop dig mycket och tränade inför förlossningen. Jag tänkte att om det ska sammandragas och tränas såhär mycket så hoppas jag att det också märks under förlossningen, och det gjorde det! Jag hade en helt fantastisk förlossning där kroppen jobbade på hur bra som helst, jag behövde bara hänga med och låta den sköta det hela. Så kanske blir det någonting att se fram emot, att livmodern kan ha tränat upp sig i topp-förlossnings-form, även om det såklart är råjobbigt fram till dess!
Åh, vilken underbar pepp! Håller tummarna att min livmoder också kommer vara i topp-förlossnings-form! <3
Kära Isa!
Jag skulle precis skriva som ovanstående. Under min andra graviditet hade jag fasligt mycket sammandragningar, också tidigt i graviditeten. Hade hört att livmodern tränar och att förlossningen kan gå lättare. Och det var precis vad den gjorde för mig. 🙂 Kroppen är så himla fantastisk!
Med mitt första lilla mirakel fick jag havandeskapsförgiftning. Var såklart väldigt nojjig, men de har stenkoll på en! Jag blev igångsatt och sköterskorna var guld. Kände mig supertrygg hela tiden! Vi har tur som får föda barn i Sverige <3
Jag tycker det är så fantastiskt att du ska bli mamma. Följer med spänning och sänder massor av pepp och kärlek ifrån Skåne! KRAM
Hej! Jag tror jag är gravid 1-2 veckor efter dig. Jag har också haft mycket sammandragningar, och ingen av mina vänner har haft det på samma sätt. Det började i v23 och sedan har det fortsatt. Jag har varit orolig och åkt in till förlossningen när jag tyckte att det hängde ihop med molande smärta. De kollade urinen på mig och det visade sig att jag hade en urinvägsinfektion – har aldrig haft det tidigare. Fick penicillin. De kollade även min livmodertapp som just då såg bra ut. Det är bra att åka in och kolla om man är orolig! Dock har inte sammandragningarna slutat för mig, och de har fortsatt att mäta min livmodertapp. Senast idag var jag inne för en kontroll, och det såg stabilt ut även fast den är lite kortare. Det är super att de har koll på en så att man slipper gå runt och vara orolig och känna efter hela tiden “har det blivit värre?” “håller de inte i lite längre nu..?” osv. Hoppas sammandragningarna försvinner för dig, lycka till!
Hej! Grattis! Så spännande! Precis som du säger, så är det ju grymt att de har koll. Jag har pratat med barnmorskan om det, och kollat för urinvägsinfektion (vilket jag ej hade), och för mig har det inte hängt ihop med molvärk. Det är bara att livmodern blir hård och att jag måste stanna upp. Tycker faktiskt att det blivit lite bättre på sistone också, men om jag känner att det blir värre igen kommer jag definitivt åka in och bli undersökt. Lycka till med allt för dig. Heja oss!