Igår promenerade jag lite långsamt (pga allt som går just nu) till café Princess här i Sundbyberg. Jag köpte det jag tyckte var gott och satte mig ute…
…med min mamma! Hon var på besök några timmar över dagen bara, så mysigt!
Efter fikat inhandlade vi lite blommor och promenerade tillbaka hem till mig. Mamma ville ju såklart se lyan och hänga lite på vår uteplats.
Älskar vår innegård. Den doftar så gott hela tiden av olika blommor som blommar vid olika tillfällen. Smart!
Mamma förevigade min 33-veckorsmage. Mår helt ok förutom lite allmänna krämpor och att jag känner mig tung såklart. Dessutom känner jag att fötterna lättare samlar på sig vätska nu. Kanske hela jag, men på fötterna syns det tydligast när jag gått mycket och det är varmt. Jag unnade mig ett par Birkenstock häromdagen. Så skönt att slippa böja sig och knyta skor också, börjar bli jobbigt.
En vill ju alltid ha blommor i väskan! Känner sig som en somrig, härlig person i nån film typ, haha.
Dock vill ju blommorna helst ha vatten, så så fick det ju bli. Köpte även den fina blomman till höger som tydligen ska växa bra om man vattnar bra. Mamma hade för övrigt kurs med mig när det gällde alla mina blommor på balkongen, haha. Hon sa att alla skulle dö inom en vecka om jag ej vattnade mer. Så vi dränkte ner alla blommor så det stod härliga till, och nu får vi se hur länge jag lyckas ha dem levande ( har ju verkligen inga gröna fingrar, men vill ju ha en fin uteplats, så ska kämpa! ) När vi vattnat och pratat och ätit glass var mamma tvungen att kila till tåget. Hon skulle vidare till sin kompis sommarstuga. Som tur är kommer hon tillbaka på söndag och hälsar på lite mer.
När mamma gått satte jag mig och läste den här boken. En bok om relationsmönster och varför vi reagerar som vi gör i relationer och hur vi kan göra för att bryta mönster. Det sjuka är att enligt den här boken så är det våra första år i livet som påverkar hela vårt framtida kärleksliv. Hur vi anknyter till våra föräldrar påverkar hur vi anknyter i våra vuxna relationer. Älskar att läsa psykologi-böcker och även om jag lever i mitt livs bästa relation och faktiskt har det bättre än jag trodde var möjligt så känner jag tydligt igen mig i boken, vet exakt vilken typ jag är, och det förklarar liksom varför jag reagerar som jag gör ofta i relation till Sebastian. Så den är ju liksom bra att läsa även fast en är lycklig, för dåliga mönster kan ju komma smygandes tillbaka med tiden, även om man tycker man har bra flow. Dessutom läser jag den lite för vårt kommande barns skull. Vill ju inte fucka upp dess framtida relationer med att ge den anknytningsproblem det första jag gör, hehe. Vilken jäkla press ändå att bli förälder alltså, fy fan! 😉 Oj, vad långt det blev om boken, och vilket splittrat inlägg det här blev, men boken är väldigt intressant. Tips särskilt för dig som kanske är less på att vara singel och undrar varför allt fuckas upp gång på gång. Kanske kan den hjälpa!
Puss på er och glad fredag!
Detta inlägg har 8 kommentarer
TACK för tips! ❤️
Fine du!
I just had to comment on that pie :X Looks so delicious! 😀
Så somrigt och fint! Och ja herregud vad anknytningen påverkar. Blir glad att du läser om det i anslutning till att du själv ska bli förälder. När en förstår sig själv är det så mycket lättare att välja vem en vill vara. Jag kan också rekommendera ”Vi är våra relationer” av Tor Wennerberg om du, eller någon annan, är mer intresserad av anknytning. 😉
Precis så! Att förstå sig själv gör också att man kan vara lite mer förlåtande för sina mönster, och istället för att förakta sig själv för dem emellanåt faktiskt försöka förstå och jobba utifrån dem istället. Tack för tips, ska kolla upp den! Kram! <3
du är så himla fin!
Tror ingen ”vill” ge sitt barn anknytningsproblem.
Självklart inte! Nu skrev jag ju det lite med glimten i ögat, då jag förstår att det inte är så enkelt att en kan läsa en bok så är allt kirrat. Boken handlar mest om hur vi beter oss i vuxna relationer och att det speglas av anknytningsteorin. Jag själv och väldigt många jag känner har anknytningsproblem, och vi har fantastiska föräldrar som alla gjort sitt bästa (vilket ju alla gör!), och det är ju jättemycket som spelar in. För mig känns det dock skönt att läsa och fundera över sådana här saker nu när jag ska bli mamma. Både utifrån barnet men också utifrån min och Basses relation när vi ska bli föräldrar tillsammans, vilket ju kan vara en stor prövning för relationen. Kanske hjälper det lite att vara medveten kring det, kanske inte. Alla får hitta sin väg. Sen kanske barnet får anknytningsproblem ändå, men som sagt, alla kan bara göra sitt bästa, och jag kommer försöka det på mitt sätt. Alla hittar ju sin egen väg. 🙂